United States or New Zealand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Har Lönnrot omarbetat runorna och tillagt någonting eller med något som helst bidragit till att gifva dem den form och drägt, i hvilka de sågo dagen? De afvikelser, han vid redigeringen af dem tillät sig med afseende å det språk, d.v.s. det ostfinska, på hvilket de ursprungligen voro affattade, äro så allmänt kända, att de väl ej behöfva här omnämnas.
Härtill kommer, att han var i besittning, och till ännu i skriftlig besittning, af en vida större samling runor än någon annan runokännare. Med full rätt kunde han således företaga sig, äfven han, att uppställa runorna i någon slags följd, och resultatet häraf är Kalevala! Vi ega alla samma rättighet. Vi kunna upplösa Kalevala i små epopéer och godtyckligt sönderdela dess skilda ställen.
Det i runorna samt i nordöstra Finlands och ryska Karelens dialekter förefunna ordförrådet, som till en icke ringa del var främmande för det öfriga Finland och sålunda ej ingått i Renvalls för öfrigt förträffliga ordbok, uppfordrade honom naturligtvis till detta arbete.
Han var visserligen ingen alstrande skald. Men äfven detta var en fördel, ty sålunda undgick han såväl frestelsen att inlägga någonting eget i runorna som misstanken att hafva gjort detta. Men å andra sidan hade han ett fullt ut lika utbildadt gehör och ett lika fint skönhetssinne som de bäste runosångarne.
Sistnämda omständighet var i synnerhet ny och ovanlig. Att Lönnrot skulle grunda versmåttet på qvantiteten var emellertid helt naturligt, ty såväl i runorna som i de klassiska språkens poesi utgjorde ju qvantiteten grunden för versmåttet.
Slutligen, när ingen af sångarene enskilt mera kunde mäta sig med mig i anseende till massan af runor, dem jag samlat , trodde jag mig ega samma rätt, som jag var öfvertygad om att de fleste af sångarene tillerkände sig, att nemligen ordna runorna eftersom de bäst passade till hvarandra, eller med runans ord: itse loime loitsijaksi, laikahtime laulajaksi d.v.s. jag ansåg mig för en sångare, lika god som de sjelfva ."
Genom runorna och ordspråken riktades nemligen skriftspråket med hundradetals nya ord och talesätt, hvilka ganska ofta äro lyckliga uttryck för en hyfsning och för känslor, högre och ädlare än hvad man kunnat ana att skulle kunna uttryckas på detta språk.
De verser oberäknadt sådana inledningsord som t. ex. "Sanoi vanha Wäinämöinen", "Siitä lieto Lemminkäinen" o. dyl. hvilka Lönnrot eller kanske redan någon runosamlare bifogat runorna, har kännaren lätt att urskilja från dem, de verklige runosångarne sjungit.
Kalevala och Kanteletar utgöra ej endast vår poesis uråldriga hörnstenar, de höra till vår egentliga, samtida literatur såsom dess hitintills och sannolikt för en lång framtid bästa alster. Här torde rätta stället vara att beröra en omständighet, som är af stor vigt, när fråga är om runorna och Lönnrot. Vi mena Lönnrots ställning gent emot runorna.
Sådana ord och uttrycksätt, för den äldre literaturen obekanta, äro nu i hvarje bildad finnes mun och penna, lika godt i hvilken trakt af landet han är född. Genom runorna och ordspråken riktades skriftspråket äfven med dittills okända böjningsformer, hvilka hafva blifvit oss så oumbärliga, att vi skulle anse deras försvinnande, om ett sådant vore möjligt, för den största nationalförlust.