United States or Australia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Är det då verkligen av så stor vikt för dig att veta, vad jag tänker om dig? Hon skakade på huvudet och såg ut i rummet.
Men i detsamma ljöd i rummet bredvid junior-trumslagarens lertupp så gällt, rullande och skarpt, att landshöfdingen med det gladaste skratt försäkrade, att även trumman var umbärlig och likheten ändock fullkomligt.
Det börjar med att i rummet bredvid mitt på nedre bottnen, vilket står ledigt och omöblerat, hopas saker, vilkas bruk ej är mig möjligt att förklara. En gammal herre med grå och elaka ögon som en björn bär dit tomma varulådor, järnbleckplåtar och andra föremål, som ej kunna definieras.
Han såg på Alma. "Du torde ha blifvit mycket skrämd?" Intet svar. Alma förblef i samma ställning, så orörlig, att hon knapt andades. John lade sin hand på hennes axel; en darrning genomlopp hela hennes kropp, men hon lyfte ej upp hufvudet och ändrade ej ställning. "Inte så, Alma," sade han. "Försök att lugna dig." Han dröjde ännu en stund, innan han lemnade rummet.
Matti arbetade ibland om dagen ute i kylan och sof om natten, än ute, än i det på en gång kalla och qvafva rummet deruppe. Han förtjenade nätt och jemnt så mycket, att han ibland kunde äta sig mätt och dessemellan supa sig full, men aldrig tillräckligt för att få sig ett bättre nattherberge allra minst nya och snygga kläder.
Vi veta, att dagen var mulen, men även om morgonsolen skinit med sin klaraste glans, skulle svårligen en stråle funnit väg genom de tjocka tapeterna för salens fönster. Rummet upplystes av lampors festliga sken. Ej heller fanns, sedan två till tre timmar förflutit, någon i sällskapet, om icke Annæus Domitius, som påminde sig, att det var full dager därute.
Där var ett grönt bord, ett rektangulärt bord med en grön duk, och stolar med grön stoppning, hela rummet var hållet i dämpat grönt, och där hängde en tavla mellan två dörrar med ett skogslandskap, en vild och mörk tjärn och furor omkring, små näckrosor lyste ute på vattnet.
Men sen kom jag i ett glasskåp och der stod jag gerna, ty det gick mycket folk ut och in i rummet der jag stod och alla sågo så vänligt på mig. Men bäst det var, togo de ned mig, lade en stor pappers-salopp omkring mig, och förde mig hit och sade åt frun här, att de hemtade mig åt henne till kökspiga. Ja det var visst syssla för mig".
»I går afton sent», svarade Lotta och drog lite på svaret, »men vill inte frun att jag skall stänga fönstret, det kan komma fukt in från ån...» Lotta började nu syssla omkring i rummet och tycktes icke böjd att tala vidare i ämnet, men frun var frågvis och fortsatte en stund att halft ogillande, halft välvilligt tala om hvad som händt.
Jag tror på Gud, han sitter högt, högt ovanför oss alla så högt att rummet tar slut innan en kommer dit men alla människor kommer dit till sist det tror också Ziri det tror hon, kvinnan, och det tror jag också.