United States or Albania ? Vote for the TOP Country of the Week !
»Hvad sa' han?» »Der sitter den unge författaren William Zimmermann.» »Och hvad sa' ni?» »Han ser rysligt affekterad ut.» William skrattade. Der var något öppet och ogeneradt i hennes repliker, som verkade med hela omedelbarhetens friskhet. »Jag visste tyvärr inte hvilken märkvärdighet ni var.» »Inte?» »Nej. Men jag hade ändå hört talas om er.» »Af hvem?» »Det säger jag inte.»
Du förefaller så hel och så harmonisk; det är som om ingenting smått och futtigt kunde klibba fast vid dig.» Han satt ett ögonblick liksom försjunken i begrundande; så tillade han sakta: »Jag skall skrifva upp dina två sista repliker. Det är en vacker och vid horisont öfver dem; det är som en mun full frisk luft midt i vår indignationskvafva atmosfer.»
Men det sista som dör hos en norrman är som bekant talorganet, och gatorna genljödo oupphörligt av följande repliker: Förbannade parallellepipedist därför att du fick pengar gå och ge bort min päls Din päls jag ger fan i din päls. Det tror jag nog, men du skall få se på annat jag skall anmäla dig för stöld, din Vil De nu se at holde Kæft!
Den andra i ordningen av dessa repliker var inte vidare logisk; den tredje dikterades av det kränkta ägandebegäret, fiende till alla de ädla känslor; och den fjärde upprepades med jämna mellanrum av den danske polisen. Då och då fick han på kraftigare sätt hindra, att striden blossade upp. Det såg ut, som om fridsfesten skulle beteckna slutet på konstnärsbrödernas vänskap.
Jag är verkligen ledsen, att han inte kan tåla mig. Ledsamma erfarenheter ha gjort honom till kvinnohatare, förklarade Betty. Det ser nästan så ut, inföll doktor Karolina med betydelsefull skärpa. Och under dessa repliker betraktade damerna oavvänt fru Olga, som satt där i sin vita klänning och såg ut som om hon måste svälja någonting bittert.
»Nå», sade han, »här är ju skönt, inte sant? Och vi äro ensamma och ingen skall störa oss. Hvad ska' vi så finna på?» »Ja, hvad tycker ni?» »Jag är helt och hållet till er disposition.» »Tack. Men för tillfället har jag intet bruk för er.» De sågo på hvarandra, ytterst likgiltigt, men med hemlig nyfikenhet, medan de vexlade dessa repliker. »Ska' vi leka hva? Leka med ord menar jag. Vill ni det?
Hvar hon gick fram, »kontorsfröken», logo de emot henne, vexlade små frimodiga repliker och nickade vänligt. Dion, som skötte småbarnen utanför, blef otålig och stack in hufvudet. Uh, hvad här var varmt, kom nu. Man gick ut. Endast svägerskan ville se ännu litet till. Kanske köket. Fina tog afsked af de andra och följde lilla svägerskan.