United States or French Guiana ? Vote for the TOP Country of the Week !


Den skrivelse som I haven sänt till oss har noggrant blivit uppläst för mig. Och sedan jag hade givit befallning att man skulle göra efterforskningar, fann man att denna stad ända ifrån äldsta tider har plägat sätta sig upp mot konungar, och att uppror och oroligheter där hava anstiftats.

Erland hade, innan han gick till klostret, strövat genom alla vrår och vinklar av slottet, talat vänligt med alla husets tjänare, besökt alla sin barndoms lekställen, icke förglömmandes branten, från vilken han plägat hoppa i sjön; han hade besökt dem för att säga dem farväl, och först nu kände han, huru kära de voro honom, ehuru han mången gång längtat fjärran från dem ut i världen.

Har jag slutat tänka min själ, är jag kvitt både böckerna, grubblet, ångesten, dödsaningen, och har jag bara blivit en vanlig kurtisör, en simpel kvinnojägare? Och just nu kom en tanke för honom som ej plågat honom länge: hur far och mor hade det. Svalt de, där halvt om halvt, led de brist, och det allra värsta? Bad far för honom?

Fader! var han nära att säga till herr Erland, ty han ihågkom väl de ord av faderskärlek, riddaren talat under natten; men ordet fader dog gossens läppar, när han såg upp och skådade det dystra uttrycket i riddarens anlete. Förbannelse, mumlade riddaren. Jag har drömt en ryslig dröm denna natt. Onda andar hava plågat mig. En sådan bar ock dina anletsdrag, du Sorgbarn.

Men snart Daniel hade fått veta att skrivelsen var uppsatt, gick han in i sitt hus, varest han i sin övre sal hade fönster som voro öppna i riktning mot Jerusalem. Där föll han tre gånger om dagen ned sina knän och bad och tackade sin Gud, såsom han förut hade plägat göra. När männen nu skyndade till, funno de Daniel bedjande och åkallande sin Gud.

Och dessa frågor samlade sig till sist i den nya: Hur har hon kunnat älska mig, när jag mot min vilja plågat henne ? Ty som om jag kunnat följa hennes tankar, vilka redan voro skilda från mina, tyckte jag, att detta hade jag mot min vilja gjort, och detta var, vad hon måste känna för mig, fastän jag icke förr velat tro det.

Har jag inbillat mig, att jag skulle undfly döden? Om nu döden blir smärtsam, vad gagn har jag av att jag själv plågat mig? Står det skrivet, att mitt huvud skall uppstaplas i en pyramid av dödskallar, kommer det att ske. Vad ? Det enda som är av betydelse är, att det dessförinnan har härbärgerat vissa tankar och även ett antal rus. Förbannelse över hädarna! ropade dervischen.

Har man väl plågat dem , som han plågade deras plågare? Eller dräptes de , som deras dräpta fiender blevo dräpta?

Men om jag, som nu allenast upprepar ur minnet, hvad jag ofta hört min aflidne herre säga, och som själf är ovan att tala i höga ämnen, får bruka ett enfaldigare sätt och likna stora ting vid små, ville jag gifva er i handen denna bok, som innehåller en förteckning de blommor och örter, som vi alla somrar plägat odla.

»Det är något, som har plågat mig hela dagen och som jag gerna vill fråga dig om. Du får icke bli ond och du skall tro mig när jag säger, att det icke är för din skull, jag gör det, utan för min». »Ondsade han. »Har du nånsin sett mig ond? Jag kan inte bli ond numera». »Ja, men du får icke misstycka.» »Nej, säg bara ut.