United States or Vanuatu ? Vote for the TOP Country of the Week !


Han skrev: Jag har märkt, att det är ett ganska egendomligt fenomen förknippat med de inre och yttre planeterna. De inre planeterna de, som äro solen närmare än jorden i sina banor alltså Merkurius och Venus samt delvis vår måne äro märk detta alla bergiga . Astronomerna skildra Merkurii berg som något högst oerhört och Venus äger bergskedjor, som vida överstiga jordens högsta tinnar.

Vår måne, vet ju alla, är ytterst bergig. Och vår egen jord, Tellus, kan heller ingen påstå är flateroderad den är tvärt om mycket kuperad. sker ett avbrott. Efter att vi från solen nått vår egen jord och sett, huru de inre planeterna äro ytterst bergiga slår plötsligt det hela om. De yttre planeterna påstås vara alldeles platta, utan bergshöjder.

Denna finnes däremot absolut icke de yttre planeterna, de ligga utom jordbanan. Och avfärda astronomerna det hela kort och gott med, att de inre äro bergiga, de yttre äro flata ytan. Jag är säker , att detta förhållande är något som absolut är bundet till felobservationer och intet annat.

Solen stod mig nu i ryggen. Jag såg havet mörkblått och upp ur detsamma reste sig de små öarna, men nu voro de gula vid stranden och bjärt gröna av lövverkets prakt. Också det en storslagen anblick i sanning. Reflektionerna gjorde sig själva och de förorsakade, som jag nyss nämnde, att mina tankar gingo till de inre och yttre planeterna.

Det låter ju nämligen otroligt, att jag, lekmannen, skulle kunna finna ut ett sådant Columbiägg inom astronomin, medan lärde män i hundratals år gått och stirrat sig halvblinda de olika förhållandena planeterna, tröstande sig med, att »naturens växling är oändlig», under det att jag helt enkelt säger: Olikheten beror endast , att vi se ungefär samma sak från olika synpunkter.

Herre, viskade jag, vad du är stor och förfärlig, vem vågar sätta sig upp mot Dig? Men Han var mera. Han var rytmen i stjärnornas gång och den enda väldiga sången i det tomma rummet när en gång all jorden tystnat och planeterna gått att vila. Han var Rörelsen, Han lät allt hålla ihop eller brista, krossas eller gråta, plågas eller fröjdas.

Mitt hydroplan var jorden, tyckte jag, och jag själv stod dess yta. Mina ögon voro teleskopet, som spanade i eterdjupet. Och de inre planeterna voro de öar, som lågo mot solen, de yttre de åt andra sidan. Och nu såg jag den skenbara olikheten. Detta allt kan förefalla som fantasier i den högre stilen.

Jag frågar: Varför skall just jorden, vår jord, bilda övergångsledet? Och det enda svar, jag kan härpå, är, att det måste bero endast och allenast , att vi, iakttagarne, just bebo denna jord. Merkurius, Venus och månen framvisa faser , alla likna månen halv och som skära, medan de yttre planeterna alltid visa sig endast fulla . uppstår denna tydliga skuggbildning av de höga bergstopparna.

Ty det är för komiskt att planeterna skulle rätta sig efter den lilla jordmänniskans ögon: Ser jordmänniskan mot solen, äro planeterna bergiga ser hon från solen, äro de flateroderade. Nej, det vore för löjligt. Just Mars är den av de yttre planeterna, som ligger vår jord närmast naturligtvis är den flateroderad och utan bergstoppar.