United States or Svalbard and Jan Mayen ? Vote for the TOP Country of the Week !
Vad tror du om det rykte, som understödjer Petros' sak i Rom? Lägg hjärtat på din tunga, när du svarar! Att han själv låtit utsprida det. Betvivlar du dess sanningsenlighet? Jag vet icke, vad jag skall svara. Anser du det möjligt, att Petros skulle kunna övergå till nicæanerna? Människan, svarade Eufemios, är i stånd till mycket.
Det var i detta arbete han nu stördes. Då Petros vände sig bort från Krysanteus, hade denne vid ett ögonkast över salen varsnat den unge prästen. Klemens var blek och spenslig, men hans anletsdrag strålade av serafisk renhet, som trängde till den skönhetsälskande atenarens hjärta och fyllde det med deltagande.
Du säger att detta var hennes namn? Ja. Elpenike, Hermogenes' dotter? Ja. Detta namn finnes invävt i duken, sade Petros. Varje tvivel är således försvunnet. Jag lyckönskar dig att hava återfunnit en son, som du så länge sörjt som förlorad. Ja, prisade vare gudarne, sade Krysanteus med en djup suck.
Förhållandet mellan Petros och Klemens var ömmare, bandet, som förenade dem, starkare tillknutet än någonsin. Inom den homoiusianska menigheten väckte Petros' fängslande vild förbittring, som endast väntade på tillfälle att giva sig luft.
Kättarne skulle före sin avrättning emottaga den heliga nattvarden, och detta måste, för deras själars frälsning, ske efter det homoiusianska ritualet. I långa, högtidliga toner ljöd genom kyrkan sången om Guds lamm, som borttager världens synder. Petros och den äldste presbytern trädde inom altarrunden. Hostian helgades. Det heliga bordet väntade sina gäster.
Under tavlan, på det med mosaik inlagda bordet, mot vilket Petros nu under samtalet med Krysanteus stöder sin knutna hand, står en i elfenben skuren bild: Kristus som ung herde i kort tunika, smekande det återfunna lammet. Tunikan är överhöljd med ädelstenar.
Petros sände mig hit att skydda hans hus, jag kommer, medan hopen gör min av att storma det, en präst ledsagar mig, prästen talar till folket och lyckas åvägabringa underhandlingar, folket fordrar till en början de i huset varande kättarnes utlämnande, underhandlingen fortgår i detta ögonblick ... och vi äro här för att till sista man försvara arkontens liv ...
Det är jag, Petros, som kommer. Ah, det är du, Petros, biskopen ... biskopen! Ah! Jag har uppfyllt din önskan och för min unge Klemens till dig. Vem är Klemens? Du vet det, fader. Klemens? Nej. Klemens, min unge fosterson, om vilken jag en gång talade med dig, och som du önskade få se. Ah! Nu vet jag. Han kommer för att bedja om din välsignelse.
Eudoxos, som utan tvivel fått löfte om en andel i rovet, har givit kejsaren, vår nådigste herre, en vink att blunda med det öga, som bevakar statens fördel, och se saken ensidigt med det andra, som bevakar kyrkans. Nog av, kyrkan eller rättare: Petros blir Krysanteus' arving. Ah, den sluge skurken! mumlade Olympiodoros.
Det finnes drag i ditt ansikte, som velat påminna mig om en person, som jag minst av allt skulle väntat att återfinna här i Aten. Likheten är väl icke stor, ty sjutton år kunna förändra mycket, och biskopskåpan var för icke längesedan mäktig att förvandla slavens skygga blick till en övermodig härskares. Det är i dag icke första gången du bär den grova arbetsdräkten, Petros.
Dagens Ord
Andra Tittar