United States or Jordan ? Vote for the TOP Country of the Week !
De segla långt bort till främmande trakter, och där kommer det att brista lös över människor, som jag inte känner och inte bryr mig om. Tomas svarade icke genast. Han gick och såg på molnens spegelbilder i parkens dammar och kanaler. Det mörka vattnet återgav dem med en djupare färg, än den de hade uppe i rymden. Men du grät, när vi träffades i Humlegården, sade han slutligen. Märta teg.
Och hon sitter nu i toppen Af en enslig björk på ängen, Pickar sina fjädrars skimmer, När två furstesöner nalkas. Och den ena fursten stannar, Och han talar till den andra: "Sakta, Dmitri, ser du dufvan, Lös din ädla falk, min broder!" Och den mulne Dmitri svarar: "Parkens ägare är dufvans; Din var ständigt första lotten, Voldmar, jag är van att följa."
Åter, när från blommorna till henne Någon gång han fick sitt öga höja Och i samtal, såsom strängars rena, Fånga hennes ord, då var det honom, Som om allt, hvad fint i parkens rosor Glödt och rodnat, hennes kinder eldat, Alla liljors strålar sammangjutit Hennes blick, och hela blomstergården Mer förklarad blott, stått fram med henne. Så förtäljs det.
Lugn och stillhet var den gömdas lott; Arma fågel, här bor fruktan blott. Hvarför bytte du mot parkens doft Dammet kring den nötta vägens gränser? Hvarför älska mer ett härjadt stoft Än den färgprakt, som i lunden glänser? Hvarför, för att skåda världens strid, Offra opp din obemärkta frid? Synes dig ej dagen ofta lång, Innan nattens lugn ditt tjäll besöker?
Fru Olga skrek till och hävde sig ut genom fönstret. Klockan låg i sanden och ringde. Bevingade kryp kretsade surrande kring linden; svalor skuro genom luften och snärtade den med sina vingar; korna bölade efter mjölkpigorna; katten satt på solurets häll och tvådde sig efter nattens jakt; hunden såg på; gåsflocken betade i parkens gräs.
Kvinnor och män av ovansklig, kylig renhet fyllde den lummiga parkens valv med ett surr av förnuftiga och insiktsfulla samtal. Stora salen fick ett tycke av Skolan i Aten. Allting var vitklätt, rent, arbetsamt, ekonomiskt och förnuftigt. Plötsligt avbröt hon sin skildring i det hon utropade: Begriper ni nu, att den där människan måste bort? Han passar inte för mitt program.
Tomas och Märta hade stämt möte med varandra i parkens norra del, vid den fläderbuske, under vilken hon en varm dag i juni hade väckt honom genom att kittla honom på munnen med ett strå. Det är en storartad dag, sade Tomas. Vi måste hitta på något! Ja, sade Märta lågt och dröjande, vi måste hitta på något... Och hon betraktade honom tyst med vidöppna ögon.
Hvar minut ett hopp föröder, Och hon fryser, och hon glöder, Nu ett rof för känslans lågor, Och för nattens vindar nu. Slöjans skygd är öfvergifvet, Ingen gördel fängslar lifvet, Fria svalla barmens vågor; Yngling, hvar är du? Men han kommer. Jubla, tärna! Lifligt, som en klarnad stjärna. Bröt han fram ur parkens galler, Och mot dig hans kosa sträcks.
Jag passar icke här i ditt hem, sade hon sakta. Hvad skall ödemarkens fågel göra bland parkens sångare? Jag har ej rätt att komma och afundas er lycka. Bella grep på nytt hennes hand. Vill du icke berätta mig litet om ditt hem, om du anser mig värd ditt förtroende, tillade hon, när hon såg ett drag af skygghet ila öfver Hannas ansigte. Flickor kunna icke bevara förtroenden, utbrast Hanna hårdt.
Glad som en efterlängtad majdag kom Jag då till oskuldens och fröjdens lekar, Och hvar som helst jag gick vid Minnas arm, I fältets dager eller parkens skymning, Församlades af bygdens muntra barn En menlös skara, som sin ringdans knöt Omkring vår kärlek, eller vid vår lycka Sin egen, anspråkslösa lycka band. Skall ej en gång ett skuggspel af hvad då Var verkligt unnas mig ännu af lifvet?
Dagens Ord