United States or Chad ? Vote for the TOP Country of the Week !


Gubben togs, och hans son slapp unnan. Den fejd, han detta sätt oförmodadt kom att öfvervara och deltaga i, var i honom sedan gamla dagar en outtömlig källa till erinringar. Säkert fingo vid den brådska, hvarmed försvaret å Danmarks sida måste bedrifvas, många, i synnerhet mindre, fartyg nödfallsvis löpa ut med både befäl och manskap af föga öfning.

Hvila din lätta vinge; Jag vill visa dig ett ställe, Där du ständigt finner honing. Känner du min hulda Nice, Nice med de sköna ögon? Hennes läppar andas sötma, Outtömlig sötma, ständigt. dess sköna rosenläppar, min trogna flickas läppar, Där finns honing, ljuflig honing, Skynda dit och suga, suga!

Silenen var färdig. Hans väldiga mage syntes, i stället för att vara en börda, tjänstgöra som en luftfylld blåsa hos simmaren. Han rörde sig hälarne och var outtömlig barocka åtbörder, som han förstod att para med en vighet, ett tillgjort allvar och en strävan till behagfulla rörelser, som i sin helhet väckte den ursinnigaste munterhet och upplöste det hela i ett samfällt skallande skratt.

Af himlens skimmer bestrålad, Outtömlig och klar, där låg den i bädden af blommor, Lik ett människoöga, hvars frid, ej rubbad af stormar, Dallrar af ljus blott än och af lifvets åder i djupet. Tysta vid brädden af den nedsatte sig alla och drucko, Hvilande där och betraktande sommaraftonens slockning.

Jakten kastades ett par streck högre i vinden, och efter en kort segling i denna direktion den sökta briggens gestalt framträdde mer och mer tydlig ur mörkret, lämnade den käcke matrosen sin gamle vän ensam vid rodret och gick för ut, där han sedan för de båda yngre gastarne ombord utbredde sig i sjömanskvickheter öfver sin resa och i sitt skrala modersmål inspäckade till sina åhörares nöje och förundran en outtömlig skatt af tyska, engelska och danska glosor.

Nej, söken efter hans rike, skall också detta andra tillfalla eder. Frukta icke, du lilla hjord; ty det har behagat eder Fader att giva eder riket. Säljen vad I ägen och given allmosor; skaffen eder penningpungar som icke nötas ut, en outtömlig skatt i himmelen, dit ingen tjuv når, och där man icke fördärvar. Ty där eder skatt är, där komma ock edra hjärtan att vara.

Själf tillbaka tog hon åt sin ande Kropp af blomstren, klädde minsta tanke I en skrud af dagg och doft och färger, Bytte med markens döttrar gåfvor, Gaf och tog i outtömlig kärlek. Där, i denna fristad, stängd för mängden, Fick ibland en yngling ljuft fördrömma Dagens stunder, lefva med det vackra Blomsterfolket och dess vårdarinna.