United States or Moldova ? Vote for the TOP Country of the Week !


Men det ena ä strängt taget bara ett korrolarium till det andra. Stellan hade omärkligt glidit ned en stol. Han satt alldeles stilla. hade han aldrig hört någon tala förr, inte ens farbror Nils, som var professor i Lund. Om det sen ska bli parlamentarism eller socialism blir en senare fråga.

Nu reste han sig upp: Farmor menar underverket? Han log omärkligt. För första gången log han en vuxen mänskas bittra leende. Ja, det gör jag. Jag menar den benådade stunden, den som öppnar mänskobarnets hjärta. I detta ögonblick hatade han henne mera än någonsin för hennes prat. Allra innerst i sitt hjärta kallade han henne en gammal skitkäring. Han skulle ha kunnat slå henne av bara otålighet.

Ju mera hontittade“, dess mer fastnade hon. Boken var en af de många, hvilka icke innehålla något direkt omoraliskt, men hvilkas hela anda är som ett omärkligt gift för unga sinnen. Flärd, lättsinne, koketteri och lek med kärleken möta dem hvarje blad, men äro

Det hade omärkligt kommit över dem en glans och en gloria, av vilka de aldrig förut varit omvärvda. Han kände det, när han gick hem från lektionerna om kvällarna. Han hade kommit in i en annan värld, balettmästare Lindquists, som i sin ordning var det tredje, kejsardömets. Han var ej längre bara en skolpojke i 2:a.

Han ryckte omärkligt axlarna. Vad hade hon med honom att skaffa? Han var ju ensam. Han var fri! Ögonblicket efter fann han till sin förfäran att både tant Selma, den döva sällskapsdamen, och Nilla, trotjänarinnan, smitit. Och de hade stängt dörren efter sig... Kom nu och sätt dig här i soffan hos farmor, ska vi talas vid riktigt ordentligt , riktigt tu man hand.

»Jag tviflar, bäste herr ingeniör, ända tills det blir möjligt att inte tro.» »Var god som ni behagar. Kanske ni alls inte vill höra min teori?» »Tvärtom, tvärtomHvad sker? Naturligtvis en sträfvan hos de bergmassor, som bilda schaktets väggar att sakta och nästan omärkligt pressa ihop schaktet.

Hon kom att tänka , att om hennes arbeten engång skulle utges i en samlad upplaga, borde författarinnans porträtt just vara sådant som spegelbilden nu: huvudet lätt böjt, läpparna skilda i ett nästan omärkligt svårmodigt leende, blicken silad genom ögonhåren, locken sin plats.

Och var det, som om man kommit varandra riktigt nära, som om man omärkligt glidit tillsammans likt skuggor, som upp i varandra. Men Kalle stod ej länge ut med denna estetiska klärobskyr. Plötsligen sträckte han upp händerna, gäspade som en Sankt Bernhardshund och sade: Nej, här blir man bara dåsig. Kom går vi ut, Stellan, och drar ett slag Storgatan. Stellan svarade ej.

eftermiddagen anförtrodde vi oss ånyo åt Zéphyrs vingar, det vill säga, åt dess förträfflige propeller, samt idkade sällskapslif med ätande och drickande, som sed är när man befinner sig i feststämning annorstädes än i kyrkan, tills natten föll , icke tungt eller något förkrossande sätt, utan helt omärkligt för andra än ett par okända kräkpulver, hvilka gåfvo ifrån sig en del af deras innehåll emellan skären.

Huvudet sjönk, mycket långsamt, nästan omärkligt. Det mörknade för ögonen, men de ryckande tummarna såg hon alltjämt Jag tror I sitter och sover. Gästgivarn stod framför henne, stödd mot spisens järnstolpe. Ansiktet var blossande rött, överläppen uppdragen mot näsan. Hur är det med pojken? Gumman nickade: Han sover. Han gör väl det, sade gästgivarn.