United States or Zimbabwe ? Vote for the TOP Country of the Week !
LEIOKRITOS. Behöfs så litet för att ge ett anlet dag? BUDBÄRAREN. Behöfves mer, o konung, så behöfves allt. LEIOKRITOS. Gå, akta dig att pröfva själf, om sant du talt. Så är den stund då kommen, när mitt öde skall Mig uppenbaras; trefaldt vill jag säga den Välkommen, om min ofärd ock den med sig för.
Lugnt med sin medalj i näfven Steg dragonen in: "Gif åt Stål en penning äfven, Eller tag ock min!" Aldrig brusto ord vid bivuaken, Där den gamle Hurtig blott var med; Ofta satt han långt på natten vaken, Talande om krig och fred, Tände jämt sin korta pipa an Och förgat den åter, bäst den brann. Tredje Gustaf var hans man. "Hvad strider Höll ej han med Rysslands stolta fru?
Och Jonatan slöt ett förbund med David, då han nu hade honom lika kär som sitt eget liv. Och Jonatan tog av sig manteln som han hade på sig och gav den åt David, så ock sina övriga kläder, ända till sitt svärd, sin båge och sitt bälte Och när David drog ut, hade han framgång överallt dit Saul sände honom; Saul satte honom därför över krigsfolket.
Från den dag då våra fäder avsomnade har ju allt förblivit sig likt, ända ifrån världens begynnelse.» Ty när de vilja påstå detta, förgäta de att i kraft av Guds ord himlar funnos till från uråldrig tid, så ock en jord som hade kommit till av vatten och genom vatten; och genom översvämning av vatten från dem förgicks också den värld som då fanns.
Bedjen ock för mig, att min mun må upplåtas, och att det jag skall tala må bliva mig givet, så att jag frimodigt kungör evangelii hemlighet, för vars skull jag är ett sändebud i kedjor; ja, bedjen att jag må frimodigt tala därom med de rätta orden.
Så säger Herren, HERREN: Jag vill ock själv taga en kvist av toppen på den höga cedern och sätta den; av dess översta skott skall jag avbryta en späd kvist och själv plantera den på ett högt och brant berg. På Israels stolta berg skall jag plantera den, och den skall bära grenar och få frukt och bliva en härlig ceder.
RHAISTES. Klokt länkar du förbi hvar fråga dina svar Och har, fast synberöfvad, lärt försiktighet; Dock vet, att själfva ormen, hotfullt slingrande, I tämjarns fåfängt väjda kärl kan tvingas in Och lära sig att villigt lyda hvarje vink. Så skall ock du omsider finna, att din konst Ej båtar mycket, när mot mig du öfvar den. TEKMESSA. O, låt mig gå! RHAISTES. Ja, sen för dig du redogjort.
Och jag tog mig två stavar, den ena kallade jag Ljuvlig ro, den andra kallade jag Endräkt; och jag vaktade så fåren Men sedan jag inom en månad hade förgjort de tre herdarna, blev jag led vid fåren, likasom ock deras sinne var avogt mot mig. Då sade jag: »Jag vill icke mer vara eder herde.
Om jag då sitter vid min härd, Om jag i Herrans vida värld Från land till land måst fara. Så är mig samma mål dock satt, Mot det jag skyndar dag och natt, Jag får ej stilla vara. Dock hvar jag är och hvart jag far, Så vet jag, att min Gud jag har Beständigt lika nära; Han följer mig på all min stig, Han är en Fader ock för mig, Hvad kan mig då förfära?
Och blinda kulor hveno Kring honom hvarje stund, Och dödens ädla skördar, De föllo i hans rund; Han gick dock ej från stället, Hans lugn var lika gladt, Och ingen kula rörde Den gamle, där han satt. Och i beständig växling, Allt efter lyckans lek, Omslöts han af en skara, Som frambröt eller vek; Men hur ock striden hvälfde, Fick gubben ostörd bli, Och vän och ovän lika Gick vördande förbi.