United States or Liberia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Se, där vid fjärdens nakna strand En flicka skådar du; Med pannan lutad mot sin hand Hon sitter ensam nu; Hon blickar stum mot land och sjö, Och hvit är hennes kind som snö. O, mången dag, o, mången natt Hon synts, där nu hon är. I går vid samma våg hon satt, I morgon finns hon där. Hon grät nå'n gång en tår förut, Men längesen hon gråtit ut.
På sitt späda barn, till barmen slutet, Höll sin blick orörligt fästad kvinnan; Mannen såg mot spången oupphörligt, Längtande att där sin broder varsna. Ej ett ord blef taladt; endast syrsan Skrek i höet, och i skogssjön anden, Och nå'n gång i modersfamnen barnet. Så gick dagen småningom till ända.
"Jag ska rusta mej för te gå till bröllopsgår'n med mjölken jag. Alla andra mjölkstintena är nog redan där. Men här i gården är de aldrig nå'n ordning med nån'ting. Hon gick, men stannade tveksam, med dörren öppen. Farmor borta i nedersängen ropade på henne: "Brita, akta dej stinta ! Jag la'ut kortena för dej i jåns , de låg bara fattigdom och brödlöshet, men hjärterknekt emellan.
"Det var en sak de att jag har mjöl, men så sötigt så jag tror int nå'n kan få bröd af de." "De var väl värre för oss te få bröd förra vintern, och i vinter å, när vi fick blanda bark och halm i degen", ifrade Anna-Lisa. "Ante", återtog hon, "gå efter ved du och elda opp ugnen. Jag såg ett baktråg i kontore här nyss, de ska jag bära hit.
Ja den ön finns väl ej på nå'n karta, men den låg mellan Otaheiti, der en qvinna var kung, och Owaihi, der en qvinna var premierminister. Öboerne mottogo henne vänligt, men hon hade svårt att förstå dem. Deras språk begrep hon snart, men deras seder voro som svarta svanor och hvita korpar.
Leende svarade åter den välförståndige Petrus: "Hå hå, kunniga Anna, betänk, att min herre allena Vill ansvara för oss, om befallningsman för oss till tinget. Noga besinne du, mor, att älgarne borde besparas Endast för kungens gevär, om han nå'n gång reser i landet."
"De blir nog ingen annan råd ändå,än att vi ge oss ut igen", slöt han med en suck. "Nog kan vi väl hitta på nå'n råd, då vi ha' de så behändigt här." Maglena slet hurtigt andra ärmen ur fars gammeltröja. Hon ämnade sy igen ärmhålen och göra den till utanpåkrage. Bästa råd blir, att du tar pengarna våra, alla tolfskillingarna och går ut nu, på skaren.
Men Brask, han hörde butter majorens tal: "Väl var jag intet förr och är nu korpral, Men hvad jag är, det blef jag för trofast mod Och drogs ej upp ur dy, herr major, men blod. Om jag slår till nå'n gång, är ej ont däri, Jag gör som mången annan, jag gör som ni, Och brukte herr majoren här ensam slå, Lät jag de andra smeka och slog också.
"De kom bara på mej nå'n gång, när småbarna led ondt, att jag gjort de tokigt var", ursäktade sig Ante, skamsen och illa till mods, så lycklig och tacksam som han än kände sig. Men nu så är de bara bra. Int behöf jag ampas för lill'Maglena här heller." Maglena återfick sin ängsliga, förfärade uppsyn vid Antes ord.
Men kvinnan, ädle främling, som du såg Med dyster undran, när i stilla tåg Hon långsamt skred från broder och till broder, Hon lefver nu af sina minnens skatt: Det var de båda tappres gamla moder, Hon tillbad bilder ej, hon tog god natt. "Har du på lifvets stigar märkt nå'n gång Ibland de tusende, du där sett vandra, Hur af en okänd makt, ett inre tvång, En människa kan dragas till den andra?
Dagens Ord
Andra Tittar