United States or Nepal ? Vote for the TOP Country of the Week !


Han kände sig djupt och orättmätigt sårad. Och han blev blodröd i ansiktet vid tanken att han sagt det där om hur roligt han haft den gamla gården. Hur hade han kunnat säga något idiotiskt! Kanske sutto de just nu och skrattade åt honom där nere... Han hade känslan av att redan ha blottat sig inför Axel, visat hur idiotisk han innerst inne var. Och det var han inte.

Och tjuter han till . Vi ska inte bry oss om honom, flickor. Hon vandrade bort, flankerad av två väninnor. I samma ögonblick kom en full buse raglande upp från fattighusträdgården. Han måste ha legat där nere och sovit ruset av sig bland potatisblasten. Det satt jordkokor hans kläder. Han svor, grymtade, svängde med armarna och slog från sig, som om någon velat anfalla honom.

När klockan begynte att lida till 8 qvällen, skulle de träffas nere vid bron, Leena och hennes käraste. Han var dräng hos stockpatronen, som bodde andra sidan forsen, och hette Matti. Hans käcka min och hans vackra, lifliga anlete hade redan länge beundrats af Kalliolas unga dotter.

"Han hade varit ute med Per-Erik och den andra lill'pojken också, jägmästaren. De hade byggt kvarn och såg nere vid en bäck, som rann strid våren. Både såg och kvarn hade snurrat och gått det var lust åt det." "Ja, Per-Erik han var alltid för sånt bygge i vattne", log Maglena stolt och belåten. "Å han höll alltid efter far för att höran' spela när han hade hälsan innan han dödde."

de mindre bergen tändes också småningom andra eldar, och äfven nere sjön sågs en och annan brinnande tjärtunna långsamt dragas mot fallet och sedan snabbt släckas nere i bruset. Men hela byns ungdom svärmade kring den högsta kokkon, och spelmannen lät, stående en sten, höra sina visor och polskor. Muntert svängde en ringdans snart kring elden, gnistorna yrde.

I sina klädskrank lågo gårdens tjenarinnor. Om somrarne äro rummen der nere för qvafva med sina dubbla innanfönster och dessutom alltför ljusa. Myggen, flugorna, bromsen och allt sommarotyget trifs deremot illa uppe bodloften, der är mörkt och svalt och luftigt, genom de otäta brädena skimrar morgonsolen helt dämpadt in, det är högt till taket, fritt att andas och godt att sofva.

Skälarne badade vederbörligt avstånd, stucko opp sina trindskallar, bölade, blåste och döko ner igen. Torsken var verkligen i tagen, och han lyckades dra opp några vitbukar, som med sina stora men ofarliga gap gäspade efter vatten och grinade illa mot solen, när de halades upp ur sitt mörker nere i djupen och dinglade in över relingen.

Sergeanten själv hade mer slukande anlag; och liksom denna berättelse förut anmärkt, hur han redan förmiddagen ett par gånger varit och anlitat skänken om hjälp i de svårigheter han utstod, var han nu åter nere.

Det var inte sent kvällen, men redan afton; flera skyar i långsträckta, söndertrasade och oförklarliga skepnader drog här och där fram över valvet; till regn liknade det sig likväl inte. Solen skämtade nere ur västern med de allvarsamma, betänkliga, ljusgrå, tunna skygestalterna. Fotgängerskan stannade vid en tvärgata, emedan folk kom gåendes, och hon sökte i dem känna igen bekanta.

Albert, för att genast i ögonblicket avskära all förlägenhet, sade: Bästa Sara, jag sitter i ett åkdon där nere, eller tar min natt en höskulle; det stackars folkets dumma infall med din benämning förargar mig lika mycket som dig; men man rår inte för, att vingbreda baroner upptagit alla rum, att jag allenast kunnat bekomma ett enda, och det med nöd.