United States or Fiji ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och så sprang han ner till stugan; blev borta en bra stund och kom igen. Nu såg han brydd ut och tycktes ha svårt att komma fram med sin anhållan. Säg själv, direktören, vad han vill ge, klämde han slutligen fram. Nej, det ville inte direktören. Nå, om jag säger fem, så tycker herrn väl inte det är för mycket, fick Carlsson fram med andan i halsen och svetten i pannan.
Men vad skulle jag för min del säga om Alp Arslan eller om den jude, som satt inspärrad i samma fängelse som jag och som var morgon väckte mig med att högt och lugnt förneka Den heliga jungfrun? Och dessa väringar, som sedan gammalt äro mina goda kunder och bröder, de berätta mig, att i deras land får man heta vantrogen, om man inte var jul sticker en galt. Nej, mina vänner!
Nej, nu får du inget mer, för nu ska jag sova, snäste Carlsson, som blivit störd i sina drömmar om framtiden, i vilka varken förekommo vin eller flickor, och som redan satt sig in i sin ställning som »förmer». Det blev tyst igen, och endast dova ljud från jägarnes historier trängde genom de båda dörrarne och däremellan nattvindens sakta ryckande i spjället.
ERNEST. Nåväl, min fru, er niéce har aldrig haft en tanke på mig! CECILE. Och herr Duplessis tänkte på ingenting sådant, då han kom hit! FRUN. Ja, det visste jag. ERNEST. Huru, ni visste det? FRUN. Seså, gör nu inte så fasligt stora miner och se inte så förolämpad ut! Kommen hit, båda! ERNEST och CECILE. Nej, aldrig! Hvad är nu att göra?
För att skingra misstämningen fortsattes det förra samtalet. Jag tror, att jag blir målarinna, sade Jenny och kisade med ögonen, som hon sett artister göra. Jag tycker så om allt vackert och konstnärligt. Lilli utkorades till blåstrumpa, emedan hon skref dagbok och hade anlag att vara sentimental, och Bibbi till konditor. Nej, jag blir trädgårdsmästare, sade den senare, jag tycker om att gräfva.
Angår det dej, du? svarade han för att inte vara svarslös. Angången ringer de i körkan, fast jag aldrig går dit! svarte huvet. Men det var en schangtil karl i alla fall, som har saffian i stövelhalsarna. Jo, jag skulle tro det, och galoscher har han också, om han sätter till! Nej, Jessus, har han galoscher också; då kan han bestämt bju' på en sup!
Med hufvudet högt uppburet Framledde han hingsten stum. Blixt, dunder! Det ädla djuret Stod skälfvande, höljdt af skum. Han steg från sin farstutrappa, Genraln, i sitt bästa skick, Med sporrar och ryttarkappa; Då föll på skymmeln hans blick. Han stod som af åskan slagen, Han trodde sitt öga ej: "Säg, skurk, är min syn bedragen, Är detta ditt verk? Säg nej!
DANN. Kors, hvad uppmärksamhet åt mig du skänker, Jag tror, min själ, att du ej hört mig alls. JULIA. Förlåt, jag har så mycket att besinna. v. DANN. Det tror jag nog, det är ej svårt att finna; Men hvad? JULIA. Jag glömde nu är väl för sent Att ge åt Trygg ett uppdrag, som jag ment. v. DANN. Att hämta någonting från skyn kanhända? JULIA. Nej, blott från staden. v. DANN. Det blir ganska lätt.
Så har jag då blivit eder ovän därigenom att jag säger eder sanningen! Man söker med iver att vinna eder för sig, men icke med en god iver; nej, del vilja avspärra eder från andra, för att I med så mycket större iver skolen hålla eder till dem.