United States or Yemen ? Vote for the TOP Country of the Week !


Och utanför denna isande kalla rymd låg världen, där mänskorna gingo omkring utan att bry sig om honom, utan att bekymra sig om att han stod här ensam och frysande I lilla förmaket under sig hörde han sin far och farmor tala. Han kunde ej uppfatta deras ord, och han var ej längre nyfiken. Han satte sig sängkanten, sammankrupen i sig själv som skydd mot kylan.

Han är redan fången i glitter och prål, jag fruktar att det redan är för sent. Och det har du Axelsons att tacka för Ja, du behöver inte rycka axlarna. Men tänker de mänskorna annat än Ja, du behöver inte va rädd, jag vet, vi ska inte tala om det.

Voro mänskorna i grund och botten galna?... Men Stellan gick ej upp och hälsade Kalle. Hans besök hade gjort honom samma gång djupt melankolisk och bittert avog. Han hade en känsla av att Kalle valt den säkrare och tryggare vägen. Han visste redan vad han skulle bli.

Denna tanke, som även delades av modern och systern, gav hans liv en något ljusare färg; ty själviskheten är icke uteslutande riktad individens väl utan släktets och har därför något berättigat i sig. Men fadern hade även iakttagit att mänskorna indelas i studenter och icke-studenter.

Därpå fortfor han viskande: det var hon som var brottslingen. Men säg, vad tror ni har hänt därute skäret; vad tror ni om saken? Ja, kära doktor, vad mänskorna föra för liv därute i ensamheten, det är inte gott och säga, och sjutton års äkta liv tu man hand, det går aldrig bra. Ja, jag vet saker därute, jag vet saker... ja, ja!

om sistens slåtterdansen minns Ida vad Ida lovade, jag minns det nog som om jag skrivit opp det, men jag är också i stånd att hålla vad jag lovar, som inte alla är i stånd till, men det är detsamma det och jag frågar inte noga efter hur mänskorna är mot mig, men den jag håller åv, den glömmer jag inte, det ska jag säga

Ännu var det för tidigt. Man skulle inte tro honom. Han var ännu för ung för att anses hysa sådana tankar. Om han bara vore student Han gick till sängs allvarlig och högtidlig. Under flera dagar höll sig denna stämning. Han såg världen och mänskorna med en ny blick. Det var som om han först nu fått system i det honom omgivande virrvarret. Var den eller den av hans klasskamrater predestinerad?

Och när mamsellen passade den hans huvud, kände han sig som om skönheten krönt den ädle konstnären. Och när han kom ut gatan, kände han som om det strålade eld och ljus från pannan, där den gyllene lyran satt, och mänskorna värmdes vid hans åsyn, jättesnillets, som skulle göra dem bättre och lyckligare med tonkonstens underbalsam.

Min syster kommer med eftermiddagståget. Tjenis! Kom upp och hälsa ! Ögonblicket efter var Kalle försvunnen. Stellan satt ensam kvar. Nu var det hans tur att le. Kalle hade gett sig i väg precis som han brukat i gamla tider. Och ansåg han sig förändrad! Stellan log nytt... Det var något fel med mänskorna. Axel trodde, att han en gång skulle bli en Ibsen. Kalle ansåg sig förändrad.

Han längtade åter ut till mänskorna och världen och kände sig ensam, övergiven, utstött. Det var , en dag, historien om Josef och hans bröder plötsligen slog ned i hans hjärta och som i ett blixtljus förklarade för honom hans egen ställning och dess djupa mening. Det var en torsdag, den sista lektionen för dagen.