United States or Guernsey ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hvar äro dina pojkar? ropade hon, utan att säga god morgon. Ute på gården. Hur så? Som de togo ett bröd från mig, nästan ett helt bröd, som jag just hade tagit ut från ugnen och stält i farstun att svalna. Jag hade bara skurit ett litet stycke från ena kanten. Hon höll upp helt andfådd. Gud välsigne! sade modren och slog ihop sina händer.
Hvart har han tagit vägen? Petu pekade med fingret mot vedlidret, och qvinnorna gingo båda dit. De sågo omkring sig der inne, men upptäckte ingenting. Ville! ropade modren. Intet svar hördes. Men nu, då ögonen hunnit vänja sig vid skymningen, fingo de sigte på gossen i en vrå. Grälande klef modren öfver vedklabbarne fram till honom. Jaså, du svarar inte, din kanalje, fast man ropar!
Hans dräkt var vårdslöst ordnad, om ordnad ens, En hvardagsdräkt, hans vanliga hemdräkt förr, Hans blick var skygg, men spotsk på en gång och mör Och stjärnlöst nattlig steg han till modren fram.
Flickan satt nu skinande och nöjd på modrens knä. En glänsande hvit spetsmössa omgaf de runda kinderna och ur ärmen stack en liten knubbig hand fram. Alma kysste de lena kinderna, och hakan, och halsen, och den lilla handen. "Mitt eget kära gull. Min sockerdocka. Mamma äter riktigt upp dig." Helmi skrattade och sade: "gää." Och för hvarje smekning, modren gaf henne, skrattade hon och sade "gää."
"Skall inte frun kläda af sig med detsamma?" frågade Mina; "det är ju redan sent." "Inte ännu. Bär hit Helmi!" Helmi slutade genast att gråta, då hon lades vid modrens bröst, i hvilket hon ifrigt grep tag både med munnen och med båda händerna. När hon hade stillat sin hunger, låg hon der helt belåten och sög, såg upp till modren och smålog.
När Nadja kom hem till sin fru ett par timmar senare än hon skulle, fick hon inga bannor, frun tog henne tvärtom in till sig, var mycket vänlig och berättade, att hennes mor varit der med en karl, Samuli från Drumsö, att modren bedt frun om tillstånd för den unge mannen att få »fria» till flickan, besöka henne hvarje söndag, taga henne med i kyrkan eller på promenad eller, om frun ville att de skulle vara hemma, läsa högt for henne ur tidningar eller annat... Frun hade tyckt om mannen, sade att han hade ett ovanligt hyggligt utseende och kunde dessutom om några månader gifta sig.
Utan vidare gick han fram och ville rycka vrilen ur handen på Maglena. Hon höll den fast och såg honom stadigt in i ögonen: "Mor din ha sagt till om maten åt oss, å då lär du int ta den åf oss." "Mor!" han räckte ut tungan emot modren. "Jag ", han sade något mycket rått, men som betydde: "Jag struntar i mor och hvad hon säger." Maglena fick dock märkvärdigt nog behålla vrilen.
Hon öppnade ögonen och stirrade på honom. När hon såg fadren der, hvarest hon förut varit van att finna modren eller Hellu, drog sig hennes mun på sned och qvidandet öfvergick till gråt. Mari spratt upp och stirrade på dem med vidöppna och orörliga ögon. Hon var synbarligen ännu inte vid medvetande.
Men modren vaknade ej. Hon lemnade vaggan och gick att knycka i modren. Mamma, här är fruar. Stig upp! Hon skakade om modren så länge, att hon fick denna att lyfta på hufvudet. Här är fruar, mamma, här är fruar. Slutligen syntes hon uppfatta det. Hon gnuggade sig i ögonen, torkade sin panna, välsignade och försökte sätta sig upp.
Händerna voro knäpta öfver pannan. Han försökte bedja, men kunde inte; hans tanke stod stilla. Han satt der blott och väntade tyst, väntade på det afgörande ögonblicket. Han andades knappast; dödens tunga och högtidliga närvaro lade sig tryckande öfver allt lif i rummet. Också gossarne sutto nu stilla bredvid hvarandra. Ville såg med stora ögon än på modren, än på fadren.