United States or Cameroon ? Vote for the TOP Country of the Week !
När det var gjort, brast bacchanalen lös igen; och man sjöng för gubben »Mitt liv är en våg», icke glömmande att med nickningar och accentueringar anspela med »i svallande tåg vid vindarnes strid» på det yrke som Alriks upphovsman valt och övat.
I mitt hus skall hennes hufvud med myrtenkrona på, och det snart. Hör ni det, far? På denna min gård träder hennes fot, och här skall hon herska som värdinna. Ni kan höra nu, hvad ni har att rätta er efter!
EUBULOS. O, hvad var mitt lif, Mitt hopp i ålderdomen än, min tröst, mitt allt? Hvad var min tanke under dagens värf, min dröm, När vallmokransad natten kom och slöt min blick? Minns du det ej, såg, hörde du det ej? HYLLOS. Det var, Att Ajas' ätt än skulle blomstra här i makt, Eurysakes än hälsas såsom konung här. EUBULOS. Det är förbi, Eurysakes är död, är död.
Mitt på dagen händer det att Anna-Clara kommer och viskar i mitt öra: I kväll Kajsa ! Ty Kajsa är en hemlighet mellan oss. Emanuel vet inte om henne och inte heller Karl-Olof. Hon lever för oss om kvällarna, då det blir tyst och sömnen gläntar på dörren. Ja, det händer ibland att Anna-Clara drömmer om henne.
Och hon ber ännu, den öfvergifna: "Mästar Rado, inför Gud min broder! Lämna ock ett fönster vid mitt öga, Att jag måtte se mot hvita borgen, När de föra hit mitt spenbarn Jovo Och när hem de föra honom åter!" Äfven detta unnar mästarn henne, Lämnar vid dess öga ock ett fönster, Att hon måtte se mot hvita borgen, När de hämta hennes spenbarn Jovo Och när bort de föra honom åter.
Och från detta vanskliga intresse för en skön aktris lyfter sig konungen omedelbart åter till de älskvärda uttrycken af hans milda, kungliga sinne: "Mitt goda folk roar sig; kom, Essen, jag vill gå ned. Folkets glädje, det är en konungs element. Quelle misère, anonymen och hans biljett! Jag känner, att de älska mig alla, hvad fara för en konung som jag?"
Någon stod plötsligt mitt i septembersolskenet och stirrade på honom, en blek, hålögd figur i elegant överrock, ögonen var onaturligt matta och hans kinder infallna. Det var Hartman. Hör du unga, rasande tok, sade han i det han gick närmare, är du redan i det stadiet klockan halv tio på morgonen? Och du som i går var så säker på att du inte behövde några gifter.
Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse, ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig. Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?
EURYSAKES. Väl fruktar jag ej underjordens gudar, om De himmelska jag vördar genom dennes straff; Dock, dyra öga, moder, vill jag lyda dig. Slå bort din oro, jordas skall min fiende, För din skull offerhedrad som en skattad vän. Ej kan mitt sinne bärga hatets natt, när ditt Däröfver outtömligt kastar solljus blott, Du hviloglömska källa af försonlighet!
Då nu de andra lärjungarna sade till honom att de hade sett Herren, svarade han dem: »Om jag icke ser hålen efter spikarna i hans händer och sticker mitt finger i hålen efter spikarna och sticker min hand i hans sida, så kan jag icke tro det.» Åtta dagar därefter voro hans lärjungar åter därinne, och Tomas var med bland dem.