United States or Afghanistan ? Vote for the TOP Country of the Week !


kan jag alltså nu strax stiga upp för att se ned i spegeln? Ja, herr löjtnant, när ni behagar. Men hur skall det göras med anmälan av de bägge förolyckade? Det styr jag om, Mayer. Nu får ni bjuda mig litet varmt , och begiver jag mig upp i luften. För vilken höjd var er ballong captif inställd? 260 meter, herr löjtnant. Gott, Mayer, svarade Wolfgang.

Här måste han smida, medan järnet ännu var varmt, och vad som vidare hände herr Mayer, blev något över all beskrivning hemskt. Herr Mayer var icke litet vidskeplig av naturen, han såg varsel och ingripande av övernaturliga makter överallt och just nu var hans sinne uppskakat. Han satt och tänkte över det hemska, som hänt.

Wolfgang dröjde ännu en stund i telefonen, innan han lämnade den. Han ville höra, vad Mayer tog sig till. Efter en stund hördes den andra rösten: Du Mayer det här är något sattyg sänder dom hit någon, kniper vi honom. Ja, kanske det är Fan själv, som kommer? Usch, det här var ruskigt. Mayer! ropade spöket ånyo. Herr Mayer spratt till alldeles tillintetgjord.

Han grep den med feberaktig iver nyfiken lyssnade han äntligen efter tio minuter, vilka varit som timmar för honom, som väntade, bröts tystnaden kontorsdörren öppnades och en stämma talade. Det var varken Martinis eller Cramers. Men Wolfgang igenkände den. Det var doktorns arbetsförman, tysken Mayer, som talade. Herre Gud, en sådan olycka, Herre Gud, vad skall jag göra?

Han föreställde sig livligt herr Mayers känslor, där denne spejande stranden skulle, först sakta och svagt, starkare och starkare, höra Svanens motor larma. Wolfgang landade emellertid lyckligt och väl, mottogs mycket vänligt av herr Mayer, ehuru denne för sig själv gång gång upprepade: Besynnerligt, vad stämman är lik Fans. Avslöjandet.

De två, som jag nyss kallade till min underjordiska värld, voro tvenne bedragare. Mayer ryste. Vet ni, vem den underbara spegeln tillhörer? Ne e ej svarade herr Mayer. Den är löjtnant Wolfgang Schnitlers egendom, fortsatte rösten. Han gav Martini order om att bygga den.

Och hördes en annan röst: Meddela pressen det skedda. Meddela pressen? Ja, det förstås men allt detta är ju hemligt. Doktorn har min ed att icke med ett ord röja spegelns existens. Ja, men något måste göras. Låt oss i alla fall uppsätta en berättelse över händelsen, är det gjort. Och Wolfgang förstod av den uppståndna tystnaden, att Mayer gjorde sig i ordning till att skriva.

Lyder du ej mina befallningar, skall du göra Cramer och Martini sällskap, Mayer. Akta dig jag ser allt och vet allt. Skynda dig ned till östra stranden och se mot havet. Wolfgang stängde av telefonen, stoppade den sig, iförde sig sin flygdräkt och satt snart vid Svanens ratt. Hydroplanet lyfte sig lätt över vattnet och susade snart över Korsikas bergiga yta mot väster. Aftonen var härlig.

Martini och Cramer tänkte att stjäla hans hemlighet därför kallade jag dem till mig ty det finnes litet rättvisa i helvetet också, och jag önskar, att Schnitler får behålla sitt. Har du förstått, Mayer? Ja, ja, ers nåd. Gode, snälle Fan, skona mitt liv! bad Mayer. Wolfgang dröjde en lång stund, innan han åter kunde tala. Ja, svarade rösten till slut. ett villkor.

Skymningen hade börjat komma med långa, svarta skuggor och inne i kontoret listade sig mörkret fram utmed hörn och vinklar. Herr Mayer tänkte just tända en lampa, hans hand, som förde stickan mot plånet, förlamades och hans ögon skräckslagna stirrade mot taket. Ty däruppifrån från den mörkaste kroken talades ord, som formade sig till hela satser. Herr Mayer var alldeles förstenad av rädsla.