United States or Japan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Syster, madamens syster, sotargesällen Witikkas ståtliga fru, satt bredvid värdinnan och serverade sin yngsta den bästa julmaten för en så ung nybörjare i verlden ... hennes man satt midt emot, strålande i lugn, flegmatisk lycka, och betraktade gruppen.
Det föll henne intet ögonblick in att hon själf med ungefär samma rätt skulle kunna fordra en förklaring. Ändtligen stängdes köksdörren, madamens köttiga silhuett försvann och i skymningens dunkel kunde Schana halft gissningsvis urskilja väninnans triumferande leende och förstod af hennes armars vidlyftiga svängningar, att hon var vid allra bästa humör.
Det var så kallt i skänkrummet med det otäta, smutsiga golfvet och dörren mot farstun, som alltjemt gick af och till. Hon skulle få det bättre om kängorna bara voro torra och kunde tagas på. Han följde med i köket, gick efter henne genom ett litet rum, och kom ditin. Åh! var detta ett kök? Madamens kök? Denna stora »bagarstuga» från den gamla, goda tiden med spis, brödugn och bakbord.
»Voj, voj, är då frun rakt tokig, som står här och isfryser sig utan kofta i vinterkylan», ljöd madamens röst, där hon med stora ytterstöflar kom traskande uppför gårdstrappan med en lykta i handen. »Hva' är nu på färde? Frun får ju snufva, vet jag. Hvarför är dörren öppen så här tidigt i dag?» »Snyt sin egen näsa, Bina, och bry sig inte om andras! Inte in med de där våta snöplogarne, inte!
Han trifdes utmärkt, och det blef också allt längre pauser mellan vaktmästarns tittar in i rummet; äfven han tycktes finna sig väl i det varma köket med »knorren» till kaffet och i madamens sällskap. Hvar gång hans runda ansikte tittade in genom dörren var det rödare och mera skinande, äfven ögonens färg blef efter hand lifligare och klarare.