United States or Tunisia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Men han kröp upp vägen igen. Jag lyfte ned honom nytt. Han kröp upp igen. Mitt vägen. förstod jag att han ville offra sitt liv. Och lät jag honom vara. En trilsken ekoxe får man ingenstans. Måhända äro förhållandena bland ekoxarna sådana nu för tiden att de icke anse sig ha något att leva för, att de med berått mod ett kärrhjul till mötes. Vad vet jag.

Ett halvmedvetet minne måhända, vilket läsningen av tidskriften »L'Initiation» hade efterlämnat när man där i kritiken över min bok Sylva Sylvarum hade kallat mig en landsman till Swedenborg. Återkommen hem öppnade jag boken, som var för mig nästan okänd, eftersom det gått många år sedan jag första gången läste den.

Xlands nation har för mig alltid varit som en kär anförvant och, oaktat den ringa beröring man kommer till varandra, har jag dock fått er alla kära och jag känner eder alla; det finns icke en av er som ej ligger mig om hjärtat. I tycken måhända, att vi sällan se varandra? Väl! Men jag ser er, jag ser med mitt vakande öga, ty jag älskar er!

I redogörelsen för det sätt, varpå Krysanteus använde sin rikedom, bör icke glömmas den frikostighet, varmed han sörjde för offrens prakt och de övriga bruk, som tillhörde den gamla folkreligionen, ej heller den vård han ägnade skolorna och gymnastiksalarne. Det var måhända Krysanteus' förtjänst, att ungdomen ännu icke alldeles hade övergivit dessa senare.

Måhända kommer hon, tänkte han, och han satte sig i gräset, där flickan förut suttit, och lyssnade länge till bäckens sorl. Men Singoalla kom icke. var det likasom bäck en viskat till honom: Sök där inne i skogen, där, varifrån jag kommer. Och Erland steg upp och följde bäcken in i skogen.

Deras hjärtan voro lätta, och de språkade gladt, som om aldrig något groll funnits emellan dem. Huru det sedan gick för Greta och hennes vänner, skulle kanske roa er att höra, och måhända vi en annan gång förnya bekantskapen med dem.

Du har stulit järnet ur storsmedjan; jag kan måhända icke bevisa det, men jag har rättighet att misstänka vem jag vill, och därmed punkt. Kanske du icke vet, vad husaga vill säga? Din rygg skall snart erfara det, min gosse. Jag har laglig rättighet att mörbulta dig, att slå dig gul och blå, att piska dig att själen skriker i kroppen dig...

Annars skulle vi måhända fråga: huru ser det ut vid denna timme i Aten? Men jag förmodar, att ingen av oss faller platt ifrån Olympen ned den usla jorden. Således: en skål för Aten! det försvinna från jorden! Och taga våra fordringsägare med sig! Aten! Vad är Aten? En skål för jorden! hon sedan sönderfalla i atomer! hon försvinna under våra fötter!

hon emellertid såg, att jag förstått hennes motvilja, gjorde hon allt för att mig att glömma dessa ord. Men de lämnade mig icke och jag började känna mig nästan beklämd, när jag tänkte mitt efterlängtade hav. Hela denna historia var för mig varken obetydlig eller narraktig, som den måhända kan låta.

Den fördjupning och koncentration, som kom hans poetiska begåfning till del i den stilla småstaden, hade måhända under det rikare intellektuella och vetenskapliga lifvet i hufvudstaden uteblifvit. Också afböjde han, vid Sjöströms död 1846, professionen i grekiska blef ledig, de allmänna uppmaningarna att söka den.