United States or Peru ? Vote for the TOP Country of the Week !


Och dock hörde jag dig sjunga den första gången vi sågo varandra, Grip ville bita dig och jag var elak mot dig. Varför vill du icke sjunga nu? Är du sorgsen? Ja. Varför är du sorgsen? Har jag förtörnat dig? Du! Nej, Erland! Jag vet icke, varför jag är sorgsen... Dock, måhända är det därför, att vi en gång skola skiljas... Skiljas! utbrast Erland bleknande. Vill du icke alltid stanna här?

Flickan betraktade med häpnad de mörka klipporna, som å ömse sidor upptornade sig emot himmelen, och ryste måhända för den djupa tystnaden, som snarare höjdes än stördes av bäckens sorl och cikadans klagande sång. De övriga sinnena voro dömda till vila, medan ögat mättade själen med bilder av en skräckfull natur.

Men åtgärden medför också alldeles samma olägenheter som hvarje annat fattigunderstöd, nämligen att verka såsom en uppmuntran till hastigare folkökning inom de fattigare klasserna, måhända till och med som ett direkt premium denna; och genom den stigande konkurrensen skall det inträffa, att den fattiges ställning, ehuru han icke längre betalar skatt, ej blir bättre än förut, medan han nödgades erlägga sådan.

Den största försakelsen i hennes lif och som hon bar nog mycket för sig, var måhända den, att hennes poetiska anlag ej komme till sin rätt.

En egendomlig slump eller måhända en högre tillskyndelse fogade , att Jan-Petter och hans svärmor lämnade det jordiska en och samma dag med endast ett par timmars mellantid. Man vågar kanske antaga att det band, som förenat dessa båda själar, varit starkt nog att trotsa den store Förstörarens skiljande hugg. Hur som helst hade fru Olga i ett slag blivit kvitt ett dubbelt förmynderskap.

Men slutet har alltid varit, att faran var för stor, tillgången och värdet kunde icke beräknas. Måhända kunde det falla mycket att tjugufem eller trettio uns icke skulle vara värda mera än ett uns guld; det är omöjligt att veta.

Och under tider, en högst betydligt starkare dödlighet än den nu rådande ej blott var vanlig utan ansågs naturlig och oundviklig, var detta medel också måhända i allmänhet tillräckligt.

Ja, verkligen, han kommer! Men med hvilket rassel, hvilket buller, hvilket ljud! Der är han, din Olli, han sjelf, din käraste! Hör du, han hvisslar, han sjunger, han knäpper med fingrarne! Han är glad? Men hvarför? Se ej ut, Katri! Dock, du ser redan! Dina oskyldiga ögon se måhända syner, efter de der vidgas och bli blodsprängda af vild smärta? Hvad ser du?

Den skatten i himmelen var mera värd än alla jordens rikedomar, den skatten var oförgänglig, att ingen tjuf kunde taga den, ingen död eller olycka kunde beröfva honom den: men ack, den skatten värderades ej af den unge mannen, såsom den förtjänade. gick han bedröfvad bort, ja, gick bort för att måhända aldrig sedan finna det eviga lif, som han dock innerst önskade finna.

Barnen och jag skulle blott vara honom till en börda. Vore det icke bättre att han en gång för alla lämnade oss. Måhända skulle han någon gång tänka oss med vänlighet och ömhet, kanske till och med sakna oss, om icke förr efter långa tider. Lämna oss? Och resa efter Agnes till Petersburg? Ja, hvarför inte? Sådana under hade ju händt förut.