United States or Cabo Verde ? Vote for the TOP Country of the Week !


Det säges, att, om han fått lefva, han öfvergått både dem. Cæsar och Scaliger. sin dödsbädd förmanar pilten de äldre att vara gudfruktiga.

Den vise Mejnour formulerar saken , att man måste förmå att afsäga sig »verkligheten» för att endast lefva andens lif i vetandets rena rymd.

Att borttaga dem vore döden, men hvad mer! Wainahée , men skall dock kanske lefva, till dess höfdingen hunnit läska sig af kokosnötens mjölk. Med darrande hand grep Wainahée en nöt, ännu drabbas hon icke af straffet, fastän hon brutit tabu. En hvass sten, en annan till klubba och nöten är öppnad.

Vi voro dock samvetsgranna nog att förhöra hvarandra smått i »Odhners stora» samt »i sjette delen», sid. 58, af Teoferon Säve, och förvissades om, att en af oss felfritt kunde läsa upp strofen: »Räckande hvarandra händerna, bildade de en stor brödrakedja, hvarpå de under ropet: Enige och trofaste intill dess Dovre faller! under djup rörelse åtskiljdesDetta var mer än nog, ty vi ville ej tänka dagspolitiken, men vi önskade innerligt, att högern och venstern måtte lefva pass enige, att Dovre kunde stå medan vi vandrade i Norge.

när ingen blir henne varse, ger hon den bästa fröjden. Tyst, tyst, din lock blandas redan med silfverhår, göm dig, försvinn, att ingen behöfver se dig. God natt, god natt, jag vill sofva. Hvarför har äfven den gamla känslor, hvarför vill äfven hon lefva, hvarför vill hon titta utom sin dörr? Sof, sof, god natt, jag vill sofva. Tyst! Der inne ljuder gladt tal, der ljuder glädtigt skratt.

Som israeliter hade de ingen pietet för den europeiska kulturens anor, greker och romare, hvilkas bildning de såsom orientaler aldrig behöft passera. Som israeliter voro de skeptiska gentemot vesterländsk civilisation, och mest mot vesterländsk kristen moral. De sågo ett kristet samhälle bekänna den strängaste askesmoral och lefva som hedningar.

Är det icke i svaghet och stoft all härlighet förklarar sig och lefver, såsom solen lefver med tusen färger i plantornas förgängliga ätt? Hvarför förstöra en boning, där härligheten kan lefva i glans och frid? Det är odödlighetens lif de söka, och de kalla sitt jordiska lif en död. O, min herre, när har ni väntat blomning af en växt, som vissnat i sitt frö? Ni tror en odödlighet!

FRU BINGEN. Att kunna tåla är dock hufvudstycket. v. Det där var bra. sade ock min mor. FRU BINGEN. I synnerhet, herr Dann, när man beror. v. DANN. Beror? FRU BINGEN. Ja, såsom jag och många andra, Som haft vår bättre tid och sett den vandra. Vi lefva sen nåd. v. Min bästa fru, Gör mig ej sorg, vi missförstått hvarandra. Ni lefver här ingens nåder nu.

Min mor drog sig sårad tillbaka, hon kunde icke handla annorlunda, när hon nu engång älskade min far, och kort tid derefter miste hon också honom. Jag var blott en månad gammal. Min mor flyttade med mig till den aflägsna lilla ort, der vi allt ännu lefva och blef allt bittrare, allt mera menniskofientlig ju längre vi bodde der.

Att nöd och elände, svår knapphet att lefva kunna bero andra orsaker än öfverbefolkning är en sats, som i sin abstrakta allmänhet naturligtvis ej kan förnekas.