United States or Brazil ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han hade varit borta i många år, i hela trettio år, kanhända mera, och under hela denna tid hade hon endast tänkt på honom, liksom på sin försvunna ungdom. Ett minne, ett ljust och gladt, men länge sedan vissnadt minne. När så Lamströms madam en gång omtalade, att kamrer Asp numera bodde i hufvudstaden, gjorde det ett visst intryck på Schana...
Klockan hade redan slagit fem på söndagsaftonen, brasan brann, ljusen stodo tända på byrån, och öfver den låga dörren till fru Lamströms kök brann i en gammal vinglig mässingslampett två alltjämt fläktande ljus.
Detta gaf henne något mera mod, men nu var hon rädd att göra sig löjlig i Katrinas ögon. Om hon blott kunde fly! Och komma bort, långt hem till »Friden». Men olyckan gjorde att fru Lamströms lustiga lynne inspirerade henne, så att hon icke mer gick utan sprang nedför trapporna. På långt håll igenkände hon Schana och gaf till ett gapskratt.
Två gånger möttes vi händelsevis, och han kom då och talade några ord med mig ungefär likadant, som det stod i brefven...» »Verser?» »Neej, men det var väl sådan där poesi.» »Poesi!» Fru Lamströms grofva röst uttryckte, då hon uttalade detta ord, en hel värld af koncentrerad indignation.
Jag ä' människa, jag också, Schana, jag ä'...» Det var inte utan att fru Lamströms sträfva stämma darrade en smula, väninnans rörelse hade smittat. »Adjö, i morgon klockan fem! Jo, jo, Schana, i morgon klockan fem kommer han.» Hon gick med raska, karlavulna steg framåt boulevarden till och försvann mellan träden. Med nedböjdt hufvud och krokig rygg stapplade den gamla flickan sin väg framåt.
»Kusin, kusin!» Schana såg upp på sin högresta väninna och hennes blekblå ögon fästes med ett besynnerligt uttryck af förebråelse och beundran på den stolta fru Lamströms ifriga fysionomi med dess lifliga grimaser och knyckar. »Jag minns, hur glad kusin var den tiden, och hur alla kallade kusin glada Katrin.
Nu brann det präktigt, och när madamen om en stund kom med semlan, var rummet uppvärmdt, frun klädd, kaffet på och morgonrodnadens första blekröda strålar hittade väg till det lilla fönstret i fru Lamströms koja borta vid Rödbergsgränd. »Sopa nu ordentligt, medan jag gör kaffet i ordning, Bina», sade frun och gick ut i köket.
Sitt ned, kusin, hvad nytt?» Med undran hörde Schana kusin Lamströms berättelse om kaktusväxten, som fått en knopp. Aldrig hade hon tänkt sig, att hon skulle få upplefva detta! Hvart femtionde år! Tänk, att det var femtio år sen! Hon mindes den dagen, som hade det varit helt nyss. »Jag minns alltihop jag med, du!» sade fru Lamström. »Jag var sjutton år och bodde hemma.
Dagens Ord
Andra Tittar