United States or Malaysia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Fru Lamström försökte tända sin brasa gång gång, men det ville inte ta'. Näfvern brann, knottrade ihop sig, men tände icke de stora våta björkklabbarne, som bara kokade en stund, svettades ut en droppe ljusbrun vätska och slocknande stodo och osade, tills allt igen var kallt och mörkt inne i kakelugnen.

Sitt ned, kusin, hvad nyttMed undran hörde Schana kusin Lamströms berättelse om kaktusväxten, som fått en knopp. Aldrig hade hon tänkt sig, att hon skulle upplefva detta! Hvart femtionde år! Tänk, att det var femtio år sen! Hon mindes den dagen, som hade det varit helt nyss. »Jag minns alltihop jag med, dusade fru Lamström. »Jag var sjutton år och bodde hemma.

Hvad skulle därefter ske? Ödmjukt, såsom det anstår en gammal sömmerska att tala till en statens tjänsteman, skulle hon svara honom, framställa sin bön om att han ville göra fru Lamström den stora äran ... det var hans egen kaktus, som hade fått knopp och skulle slå ut i morgon...

Mig ha alla hjälpt, ingen har nekat mig sin hjälp, när jag behöft, och ändå har jag aldrig begärt. Minns inte kusin det året jag var sjuk och låg klinikum? Hur goda va' di icke, både läkarne och sköterskorna ... och ändå har ingen ännu haft något att förtjäna mig här i världenFru Lamström afbröt med ett svall af ord: »Har ingen haft nytta af henne, kusin? Inte det?

»Det högfärdiga packet, kommerserådets!» »Och ställde till ett förskräckligt spektakel hos dem, talade om det, som om det hade varit något, och Gud vet att det bara var, att han ... att han tyckte jag var beskedlig och snäll, och jag tyckte om honom tillbaka, och att han ibland skref verser!» »Nog var Petreus oduglig», afbröt fru Lamström, »men galen var han inte! Verser, fy...»

»Det är fasligt långt bort frun bor», anmärkte han, »är här inte farligt för tjufvar och mördare, den här Rödbergstrakten har alltid haft dåligt rykte om sig?» »MördareFru Lamström slog ihop händerna, att det knakade i de magra knogarne. »Jo, di sku' bara våga! Ja sku' minsann ge dem svar tal, och den, som ville mörda Katrin berget, sku' allt hårdt arbete!

Men hvar gång ett finare täcke blef färdigt, var Schana förmiddagskaffe hos kusin Lamström. Medan madamen städade där inne, stod frun och tänkte lifvets alla fataliteter. Hon hade mest sinne för de glada sidorna, och när hon inte var »arg», var hon alltid vid det lustigaste humör.

Vi hade bakat mikaelibaket och sa' far, att vi skulle sjökaptens-främmande till kvällen, och därför skulle vi ha nya klädningarna , mor min och jag. Han ville ha mig till skutkaptenska, men jag sa' stopp! Det var för groft den tiden, kan tänkaKusin Lamström talade med sin djupa baryton, långsamt och med små pauser, liksom hade hon läst upp en utanlexa.

I darrande strålar smög den fram och lekte med den förgyllda ramen, som satt omkring »salig polisens» porträtt, en blyertsteckning utförd af en tacksam och talangfull klient, en lösdrifvare, som hade att tacka Petreus för en förlängd frihetstid någon gång i den gamla, goda tiden. Madamen kastade en blick porträttet. Ack, hvad han såg rar och mild ut, den gode, snälle polis Petreus Lamström!

Hennes tankar voro lika solbelysta som de lätta, små molnfjunen uppe den klara vinterhimlen. Om den goda Lamström ville försöka öfvervinna sig och besluta sig för att bjuda honom kaffe, när kaktusblomman sloge ut! Honom... Själf skulle hon aldrig våga upp till honom. Hon fann en sådan tanke otroligt vågad att hon i början förjagade den nästan som brottslig.