United States or Bahamas ? Vote for the TOP Country of the Week !


Jag gick hem, och jag såg henne framför mig gatan. Hon följde mig hela dagen, och kvällen, jag lade mig för att sova, såg jag hennes blå ögon mot mina Dagen därpå löste jag ut klockan. Hon tog emot pengarna och kvittot, och biträdet gav mig klockan.

Josua, Nuns son, sände hemligen ut två spejare från Sittim och sade: »Gån och besen landet och JerikoDe gingo åstad och kommo in i ett hus där en sköka bodde, vid namn Rahab, och där lade de sig till vila.

Hon svalkade den glödande kinden, hon lade handen hans hjerta och lugnade dess hvassa, brännande slag. Ynglingen kastade sig ned i gräset; ännu dröjde vid hans sida Kalmatar. Hon följde den arme med glädje, ty han jagade icke bort henne; men ack, det var emedan han ej blef henne varse.

Ty det var icke under änglars välde som han lade den tillkommande världen, den som vi tala om. Däremot har någon någonstädes betygat och sagt: »Vad är en människa, att du tänker henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom?

Nu var där en rådsherre, vi namn Josef, en god och rättfärdig man, som icke hade samtyckt till deras rådslag och gärning. Han var från Arimatea, en stad i Judeen; och han väntade Guds rike. Denne gick till Pilatus och utbad sig att Jesu kropp. Och han tog ned den och svepte den i en linneduk. Sedan lade han den i en grav som var uthuggen i klippan, och där ännu ingen hade varit lagd.

Han skulle helst velat ha en anledning att vända om. Mulattskan slog upp dörren till ett upplyst rum och lunkade sedan med sina mjuka klumpiga steg nedför trappan igen, till sina egna regioner. Fru Zimmermann stod och ordnade ett draperi vid ena fönstret. När sonen kom, lade hon ifrån sig hammare och spik.

Småleende, rörd, lyfte Bonaparte hennes huvud med sin ena hand och lade den andra över hennes strålande, plötsligt tårfyllda ögon. Farväl, Edmée. nu. Om sexton timmar skall jag se dig igen. Sov ända till middag, kläd dig fin, roa dig, var glad, tala med många människor, tänk mig. Hon tog sakta bort hans hand, och leende såg hon honom in i hans leende ögon.

Jag betraktade hans saker, hans stolar, böcker och papper. Jag gned stolkarmen med min hand, lade askkoppen dess vanliga plats, och sticklådan dit, där den borde ligga. Hvad detta var gränslöst sorgligt! Mina ögon fäste sig vid skriftygsmattan, hvilken jag som fästmö hade sytt ut. Gröna blad af stålpärlor mörk botten. var lifvet rosenrödt, och framtiden strålade som en solklar dag.

Hastigt tog jag den bullrande saken ifrån mitt öra, och ryssen som trodde att jag ärnade återge den sade: "1 rubel 5 kopek, ska' vara's?" Jag skrattade, gaf honom pengarna och gick bort med mitt öra, som jag lade bredvid mig.

Hon satte sig upp i sängen och betraktade mannen, som låg med ansiktet till hälften nedborrat i kudden. Och åter såg hon, att hans ansikte var ganska likt ett barns ansikte. Hon fick lust att leka med honom, kela, bära honom, trycka honom hårt mot bröstet. Hon tog sin huvudkudde, lade den armen och strökt den kärligt med kinden.