United States or Iceland ? Vote for the TOP Country of the Week !


den tiden skall kvarlevan av Israel och den räddade skaran av Jakobs hus ej vidare stödja sig vid honom som slog dem; i trohet skola de stödja sig vid HERREN, Israels Helige. En kvarleva skall omvända sig, en kvarleva av Jakob, till Gud, den väldige. Ty om än ditt folk, Israel, vore såsom sanden i havet, skall dock allenast en kvarleva där omvända sig.

I utroten ju ur Juda både man och kvinna, både barn och spenabarn bland eder, att ingen kvarleva av eder kommer att återstå; I förtörnen ju mig genom edra händers verk, i det att I tänden offereld åt andra gudar i Egyptens land, dit I haven kommit, för att bo där såsom främlingar.

Jag såg HERREN stå invid altaret, och han sade: Slå till pelarhuvudena, att trösklarna bäva, och låt spillrorna falla över huvudet alla där. Deras sista kvarleva skall jag sedan dräpa med svärd. Ingen av dem skall kunna undfly, ingen av dem kunna rädda sig.

skall där bliva en banad väg för den kvarleva av hans folk, som har blivit räddad från Assur, likasom det var för Israel den dag de drogo upp ur Egyptens land. den tiden skall du säga: »Jag tackar dig, HERRE, ty väl var du vred mig, men din vrede har upphört, och du tröstar mig.

Och Jakobs kvarleva skall vara bland hedningarna, mitt ibland många folk, såsom ett lejon bland boskap i skogen, såsom ett ungt lejon bland fårhjordar, vilket förtrampar, var det går fram, och griper sitt rov utan räddning. Ja, din hand vara upplyft över dina ovänner, och alla dina fiender bliva utrotade!

skall Jakobs kvarleva vara bland många folk såsom dagg från HERREN, såsom en regnskur gräs, vilken icke dröjer för någon mans skull eller väntar för människobarns skull.

Upp, upp, Debora! Upp, upp, sjung din sång! Stå upp, Barak; tag dig fångar, du Abinoams son. satte folkets kvarleva de tappre till anförare, HERREN satte mig till anförare över hjältarna. Från Efraim kommo män som hade rotfäst sig i Amalek; Benjamin följde dig och blandade sig med dina skaror. Ned ifrån Makir drogo hövdingar åstad, och från Sebulon män som buro anförarstav.

säger han ock hos Oseas: »Det folk som icke var mitt folk, det skall jag kalla 'mitt folk', och henne som jag icke älskade skall jag kalla 'min älskade'. Och det skall ske att den ort där det sades till dem: 'I ären icke mitt folk', där skola de kallas 'den levande Gudens barn'.» Men Esaias utropar om Israel: »Om än Israels barn vore till antalet såsom sanden i havet, skall dock allenast en kvarleva bliva frälst.

Haten vad ont är, och älsken vad gott är, och hållen rätten vid makt i porten; kanhända skall Herren, härskarornas Gud, vara nådig mot Josefs kvarleva. Därför, säger HERREN, härskarornas Gud, Herren: alla torg skall dödsklagan ljuda, och alla gator skall man ropa: »Ack ve!

Och detta skall för dig vara tecknet: man skall detta år äta, vad som växer upp av spillsäd, och nästa år självvuxen säd, men det tredje året skolen I och skörda och plantera vingårdar och äta deras frukt. Och den räddade skaran av Juda hus, som bliver kvar, skall åter skjuta rot nedtill och bära frukt upptill. Ty från Jerusalem skall utgå en kvarleva, en räddad skara från Sions berg.