United States or Eswatini ? Vote for the TOP Country of the Week !


Därför, när vi icke mer kunde uthärda, beslöto vi att stanna ensamma kvar i Aten, och sände åstad Timoteus, vår broder och Guds tjänare vid förkunnandet av evangelium om Kristus, för att han skulle styrka och uppmuntra eder i eder tro, att ingen bleve vacklande under dessa lidanden. Ty I veten själva att sådana äro oss förelagda.

Casimir Brut slutade, var prästen alltjämt späckad med frågor, men förvaltaren ursäktade sig som hastigast och återvände till sina räkenskaper. Prästen gick nu lös den stackars Faber, lämnade ingenting hederligt kvar hos honom utan menade, att han varit en uräkta spetsbov och väl värd sitt öde.

nu jag blev lämnad kvar, när de slogo folket, föll jag ned mitt ansikte och ropade och sade: »Ack, Herre, HERRE, vill du förgöra hela kvarlevan av Israel, eftersom du utgjuter din vrede över JerusalemHan sade till mig: »Israels och Juda hus' missgärning är alltför stor; landet är uppfyllt med orätt, och staden är full av lagvrängning.

Och en del av de ringaste bland folket och den övriga återstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de överlöpare som hade gått över till konungen i Babel, ock det hantverksfolk som fanns kvar, dem förde Nebusaradan, översten för drabanterna, bort i fångenskap. Men av de ringaste i landet lämnade Nebusaradan, översten för drabanterna, några kvar till vingårdsmän och åkermän.

De övertäckte hela marken, att marken blev mörk; och de åto upp alla örter i landet och all frukt träden, allt som haglet hade lämnat kvar; intet grönt blev kvar träden eller markens örter i hela Egyptens land. kallade Farao med hast Mose och Aron till sig och sade: »Jag har syndat mot HERREN, eder Gud, och mot eder.

Det beror , hur mycken själsadel, han har kvar. Jag känner en dof saknad, en tomhet, nästan en skam. Men det är icke öfver mig själf, jag blygs det är öfver honom. Samma ofinhet hos honom som hos de andra; själslifvet bryr han sig icke om, blott han får kroppen. Att vara älskad det sättet, är vidrigt; för mig åtminstone. Är min vänskap, min tillgifvenhet, min aktning rakt ingenting?

Hon är försvunnen, ja, hon är försvunnen! Det enda minne, jag af henne fick, Är spåret det daggbestänkta gräset Och kvistarna, som darra än, där hon Gick stilla fram emellan skogens stammar. Ja, hon är borta! Som en aftonrodnad Försvann hon bakom klyftorna och träden, Och ensam står jag kvar en dyster natt. O, jag var säll ändå!

Alltför stor hövlighet har man bara otack för. Rusa inte in i salongen genast som mellanakten är slut. Sådant är fjäskigt. Sitt du lugnt kvar i kaféet och drick din punsch. Kom in när du har lust. Och en sak till: applådera inte! Det passar sig inte att visa att man är intresserad. Undantag från denna regel ges endast om du har någon väninna i baletten. Hon kan ju behöva en liten uppmuntran.

Hon greps af en isande beklämning, denna liflösa människobild föreföll henne helt främmande, här fanns ingenting kvar af den hon känt väl och hållit mycket af. Hvar fanns hans väsen? Hennes blickar flögo rådvilla omkring, irrade bortom de flämtande ljuslågorna in mellan granarnas och enarnas skuggor, som skälfde och huttrade i mörkret. Det hördes också snyftningar och sakta gråt.

Och jag har varit med dig alla dina vägar och utrotat alla dina fiender för dig. Och jag vill göra dig ett namn, stort som de störstes namn jorden. Jag skall bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det, att det får bo kvar där, utan att vidare bliva oroat.