United States or Seychelles ? Vote for the TOP Country of the Week !
Genom Blekängen, över Backarna, den oändliga slingrande vägen. Han var för trött att tänka. Men när han kom i allén och såg ljuset glimra mellan träden, gladde han sig åt brasan och de små rummens lugn. Ofrivilligt böjde han huvudet och krökte knäna. De fyra hundarna rusade emot honom, skällde av glädje, togo språng. Ostyriga och nyckfulla.
Han fortsatte att leda hästen i rask fart, och då solen började att sänka sig, krökte vägen förbi en kulle. Den var nedtill tätt bevuxen med taggiga buskar, men överst på toppen stodo ett par aspar med darrande löv. Här under asparna skulle de vara, sade trälen.
Kom, Tomas, låt oss gå! Tessin hade redan gått, då de kommo ned på bryggan; ingen av dem hade tänkt på vad tiden led. Klockan var över halv tre. Det återstod att gå ned till Nockeby bro och invänta någon av Svartsjölandsbåtarna. Det var endast tio minuter att gå. Himmelen mulnade mer och mer. Vägen krökte sig tom och grå mellan skogsdungar, övergivna sommarvillor, åkrar och sumpmarker.
Cigarrettröken lindade en tunn blå slöja kring hennes huvud och hans, som satt vid hennes sida. I brasan flammade den sista branden upp med en fladdrande blekgul låga, som slingrade och krökte sig i bukter och speglades i möblernas glatta ytor. Och hon böjde sig icke undan och rev sig icke lös, då Hall sakta drog hennes huvud in till sitt bröst, smekte hennes hår, kysste hennes kind.
Denna ljusets glada fest, kastade han upp, då solen viker för kölden, och snön han såg den vita bordduken som ett stort snöfält breda sig ut oändligt långt bort... mina vänner, då första snön lägger sig som ett täckelse över höstens smuts... nej, jag tror ni skojar med mig...! Hlutt! Han vände sig bort och krökte ryggen. Pastorn har blitt kall! sa Carlsson, och han vill gå och lägga sig!
Endast en katt kröp jamande fram under trappan, krökte sin svarta rygg och satte sig liknöjdt ned på ett af trappstegen, där han långsamt och ordentligt började slicka sina feta lår och små mjuka tassar.
Denna ljusets glada fest, kastade han upp, då solen viker för kölden, och snön han såg den vita bordduken som ett stort snöfält breda sig ut oändligt långt bort... mina vänner, då första snön lägger sig som ett täckelse över höstens smuts... nej, jag tror ni skojar med mig...! Hlutt! Han vände sig bort och krökte ryggen. Pastorn har blitt kall! sa Carlsson, och han vill gå och lägga sig!
Och när ångbåten omsider satt oss i land och vi ensamma stodo på bryggan, seende båten ånga bort, då togo vi varandra om livet och gingo långsamt vägen fram, där den krökte mellan halvutspruckna hasselbuskar och höga, knotiga ekar, på vilkas grenar knappast syntes spår av vårens knoppar. Då först sågo vi, hur föga utvecklad vegetationen omkring oss var.
Herr Svantepolk flög ned på sittbrädet, så att han slog ihop tänderna, men han låtsade icke därom utan började med en förnäm handrörelse att draga upp halmen omkring de blåfruset tillskrynklade benen. De andra blevo snart efter. När backen krökte ut ur skogen med fri blick över de vintervita slätterna, stod Ingrid Ulvas stengrå kyrktorn redan mitt framför vägen på den närmsta kullen.
Usling skrek han på långt håll, hvad har du gjort, sade jag dig inte att du skulle hugga på andra sidan potatislandet, och nu har du egenmäktigt gått och ställt till det så här? Peltonen krökte föraktligt sin läpp, när han svarade: Patron bad mig klart och tydligt hugga ned just de här.