United States or Bangladesh ? Vote for the TOP Country of the Week !
Dig, gröna äng, jag söker Ännu en gång, Där klara bäcken kröker Sitt muntra språng. Invid den gamla stammen Min torfbänk är; Och getterna och lammen, De trifvas här. I dalens skygd, där lärkans toner skalla, Jag sitter hänryckt vid min flickas sida. Vid mina fötter källans böljor svalla, Af blommor kyssta och af fläktar blida.
Och så somnade han för att möta livets måndagsmorgon och arbetsvecka. Drängen lägger trumf på bordet, blir herre på täppan och kröker till ungtupparna.
Har djärfhet du att våga trotsa svärdets hot, Skall gisslet, långsamt brukadt, dock få makt med dig. Låt oss begynna genast, hit med spön, I män! EUBULOS. O blixt i natten, Hyllos! FOLKET. Rhaistes, se, gif akt, Din fiende är nära. DE FÖRRA. HYLLOS med en skara beväpnade. HYLLOS. Kröker du ett hår På gubbens hufvud, gäller det ditt usla lif.
Och så somnade han för att möta livets måndagsmorgon och arbetsvecka. Drängen lägger trumf på bordet, blir herre på täppan och kröker till ungtupparna.
Och molnen purpurranda Sin blåa gräns Och jordens fägring blanda Med himmelens. Men källan står därunder Så ren och ler Och lockar fästets under I skötet ner. Dig, gröna äng, jag söker Ännu en gång, Där klara bäcken kröker Sitt muntra språng. Invid den gamla stammen Min torfbänk är; Och getterna och lammen, De trifvas här.
Han lade frågorna oskyldigt, trevade och kände efter. Och Johnsson lät sig behandlas. Han såg nog, att Aposteln smusslade med blyertspennan under rocken. Men vad gjorde det honom? Hälften ljög han, hälften var sanning, och alltsamman var han beredd att med ed förneka inför domstol. Där vägen kröker in i skogen, stannade Johnsson.
Men det, fortfor Petros, vartill jag nu vill komma, är en bön till dig, min lysande och ädle herre, och tillika en uppmaning, given av själaherden till ett av fåren i hans hjord. Innan du kröker ett hår på Krysanteus' huvud, niåste du därom underrätta mig.
Då jag reflekterar över mitt öde, märker jag den osynliga handen, som tuktar mig, med spöslag driver mig fram mot ett mål, som jag ännu icke kan gissa mig till. Han skänker mig ära på samma gång han vägrar mig en hedrad ställning i världen; han förödmjukar mig i det han upphöjer mig, kröker mig i stoftet för att lyfta min själ.