United States or Monaco ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.» I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade: »Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!» När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: »Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss.» Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban.
Då svarade Herren honom och sade: »I skrymtare, löser icke var och en av eder på sabbaten sin oxe eller åsna från krubban och leder den bort för att vattna den?
Den stod eller rättare sagt låg på sidan i en spilta, Stellan byggt av träklotsar ur en bygglåda mellan sängen och byrån. Den hade halm under sig, havre i krubban och den var bunden vid spiltan med ett grimskaft. Halmen och havren hade Stellan fått av majorens hästskötare nere på gården. Ida klagade. Hade man sett på maken: släpa halm och havre upp i våningen!
"Har du sett det?" frågade den andre ännu mera ifrig. "Nej, aldrig, men jag vet, att Jesusbarnet finns där, ty de sjunga om honom och tala med honom. Det har jag hört med mina egna öron." Den förvånade lille herdegossen kunde ej längre uthärda med att gå och vakta fåren. Tanken på barnet i krubban fyllde dag och natt hans sinne och lämnade honom ingen ro.
Så snöt han sig, torkade svetten från halslinningen och fortsatte: Vem som har skrivit, det lämnar jag osagt. Träsken stampa lite i krubban, men han står nog för sitt namn. Och det ska gästgivarn också göra. Vi ska tänka oss för, innan vi skyller varann för det ont är. Än så länge är vi go' vänner allihopa. Och länsman ligger och snarkar hos sin käring i Stenshult. Vi ska inte väcka den, inte.
Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer. Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar. I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar. Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
Fulla fat och kannor bjödos honom från alla sidor, och smådrängarna, som buro dem, svällde av välmåga. Nere i stallet tuggade hästarna blomsterhö dag och natt. Det var blanka, breda folkungahästar, som icke kunde vända huvudet mot honom utan att på samma gång draga upp en mun foder ur krubban. Han begynte längta efter en varelse, som kunde säga: jag är hungrig. En dag var det springlek på tunet.