United States or Saint Vincent and the Grenadines ? Vote for the TOP Country of the Week !
"Ni är trötta nu, det ser jag", sade mor, då de slutat äta, "och det är sannerligen inte underligt, ty det kostar på att stå öfver tvättbaljan. Gå nu därför och lägg er. God natt och tack, mina kära gossar, för hvad ni i dag ha gjort för mor. Det har gjort henne både frisk och glad. Gud välsigne er!"
Kan jag inte få hugga några famnar från skogen inåt ön, der fins det fällträd och vindfällen, visst en tio famnar eller mer bakom hästhagen! Är det inte bättre der? Skogen der är såld till byggmästarn för länge sen, och han har mätt upp hvar enda sticka. Du hugger ner strandparken. Jag vill inte ha mörker, jag tycker om ljus. Och det kostar att släpa ved.
Holpainen var så nöjd, då han hörde Mari tala, att han skulle kunnat lofva att taga månen ner från himmelen, om det skulle galt. Och hon får inte läggas i gemensam graf, utan skildt för sig, alldeles skildt. Nej, nej, var lugn för det. Och af myrtenqvistar skall det lagas en krans på hennes hufvud och en blomma i handen, en sådan der, som kostar en mark, och shertingsskjorta.
Jag förlorade många, denna enda återstår, den skönaste af dem alla!" "De äro dina", svarade köparn. "Herre, kostar hon er mycket pengar, så skall ni ock äga den skönaste qvinna inom Stambuls murar". "Allah, allah, en sådan qvinna är icke för en ringa man. Nej, jag behöfver en stege, att klifva upp till nådens solsken.
Det året med ringen blev det jul, som det brukar bli, för snälla barn, och en dag i början av julveckan sade Anna-Clara: Det finns bara en sak i hela världen ... Vilken sak, sade jag. Bara en sak ... Det finns många saker i världen. Nej, bara en! Och jag har sett den i dag. Alice har den. Är den dyr, säger Anna-Claras moder, som vet att det kostar pengar med jul.
Jag kunde genom fingrarna skymta, att han böjde sig ned och såg in i mitt ansikte med en bekymrad min. Så drog han undan mina händer och kysste mig. Det kostar på att gå! sade han helt tyst. En sista kyss och vi skildes åt. Jag stod som förlamad, när han gått. Så gick jag fram till spegeln och betraktade länge min egen bild. Var det ansiktet gammalt och fult nu? Var jag samma människa?
Tiga förmådde dock icke den mångordkunniga Anna, Utan hon jämnade sängen och log och talte och sade: "Litet kostar en plikt, som aldrig fordras och kräfves; Såg du väl någonsin förr bland oss, att en herre blef tingstämd? Bringa blott själf en knippe med fisk eller fågel till fogden, Se, om han stämmer dig då!
Johan hade icke lärt att fordra af lifvet annat än frihet från tyranni och tillgång till bröd. Det var ju tillräckligt. Han var ingen Aladdin och trodde icke på lyckan. Han egde nog krafter, men kände dem ej. Vännen skulle upptäcka honom. Du ska ut och ruska opp dig med oss ibland, sade han, och inte sitta hemma och kura. Gå ut, ja, det kostar pengar det, och jag får aldrig några.
Här sen I en växt, som är saftig och grön. Och spetsen nu riktigt ert öra; Ty konsten är icke så lätt, som i tron, Den heter: att se, men ej röra. Ja, gick det ej just, som jag trodde förut! I nafsen åstad med det samma. Men öfning ger färdighet, kära små barn, Ty det har jag lärt utaf mamma. Men retas, det får man ej heller, förstås, Fast något det kostar att lära.
Men vet ni, hvad det kräfves För tålamod att gå, hur svår och lång Ni måste finna vägen mången gång, Hur värst af allt, att tiden går förgäfves? Men låt oss anta, att ni nått ert mål. Ni tänker dröja där, ni vill studera. Godt, men ni är ej gjord af järn och stål, Ni vill ha husrum, kläder, mat, med mera. Det kostar; ni är utan mynt; säg, kan Ni tänka på att dröja kvar där längre?