United States or Guam ? Vote for the TOP Country of the Week !


Boken hade pastorn med sig, och en psalm kunde man väl alltid utantill. Gusten mottog med tacksamhet förslaget, som meddelades åt församlingen. Solen höll att sluta sin korta bana och kobbarne lågo rosenröda i sista belysningen, när folket samlade sig stranden i en klunga för att övervara den efter omständigheterna tillpassade jordfästningen.

Ekan gick fram »som en lus en tjärad näver», och det hjälpte inte att manfolket tog segelsupen. Tålamodet förgick därför snart och tystnaden, som rått en stund, avbröts av Carlsson, som ville man skulle ta ner och ro. Det ville däremot icke Gusten; vänta, bara man kommer utom kobbarne, blir det segla av, menade han. Och man väntade.

Han satte strax till segel, och i stället för att ta in i vikarne och se om tiden gått opp i de varma sandiga lågstränderna att bada som det kallades, höll han rätt ut mellan kobbarne.

Satte han ett nät i en vik, kom ägaren och motade dän honom; sköt han en fågel kring inre kobbarne fick han heta tjuvskytt. I sin ensamhet slog han lag med sina två båtsmän, men tog respekten slut och det blev klagomål, att han söp med sitt folk.

Å, han säger; en kunde tro att han ville raljera med en gammal käring. Nej, si jag menar alltid vad jag säger, försäkrade Carlsson trovärdigt, och ska jag hålla steg med moster, blir jag svett. Vi ska inte längre i alla fall, svarte gumman och stannade för att pusta. Här ser Carlsson skogen likvisst, och här ha vi kreaturen mest om sommarn, när de inte är ute kobbarne.

Ekan gick fram »som en lus en tjärad näver», och det hjälpte inte att manfolket tog segelsupen. Tålamodet förgick därför snart och tystnaden, som rått en stund, avbröts av Carlsson, som ville man skulle ta ner och ro. Det ville däremot icke Gusten; vänta, bara man kommer utom kobbarne, blir det segla av, menade han. Och man väntade.

När det inte hjälpte, befallde han sin piga att driva de andras kor i sjön, ut kobbarne, vart som helst. Och se det halp! Därpå tog han opp stängselfrågan, och nu blev det advokatyrer i oändlighet. Men arrendatorn visste bot: stänger inte ni, öppnar jag! Och öppna han, dragoxarna gick mitt igenom gubbens skötar som hängde gisten. Och blev det stängt! Skulle de broa dikena!

Det tycktes den också göra, ty bakom dem brakade det allt mer och mer, vad värre var, bruset nalkades nu tydligt, att man hörde sjöarnes gång mot kobbarne och iskanten, och de väckta måsarne och trutarne skriade efter oväntat byte. Carlsson flämtade och flåsade, avståndet mellan honom och Gusten ökades och slutligen befann han sig ensam springande i mörkret.

Han satte strax till segel, och i stället för att ta in i vikarne och se om tiden gått opp i de varma sandiga lågstränderna att bada som det kallades, höll han rätt ut mellan kobbarne.

Satte han ett nät i en vik, kom ägaren och motade dän honom; sköt han en fågel kring inre kobbarne fick han heta tjuvskytt. I sin ensamhet slog han lag med sina två båtsmän, men tog respekten slut och det blev klagomål, att han söp med sitt folk.