United States or Malaysia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Innan Vestman hann få redigt för sig hur dum hela tillställningen i själva verket varit, stack ett lurvigt huvud ut genom breschen, reste sig och störtade i vattnet, men fick verkligen gadden mitt i det tjocka. Och i ett huj löpte linan ut; båten fick en knyck så att jägarn ramlade ner på akterbetten och så bar det av med god gång till sjös. Det blev åka av!
Då de spelat en halftimme och stycket var slut, frågade Adolf troskyldigt: Hvad hette det der vackra stycket? hvarpå Fina med en knyck på nacken svarade: Trio. Hvem har komponerat det? hans fråga var denna gång framstäld ytterst ödmjukt. Beethoven naturligtvis. Åh, det kunde man så väl höra, det var förtjusande, briljant, sött, charmant.
Är ni led vid er man, så knyck bara i mig; jag står väl hos kunglig majestät och kronan, alltsedan jag såg Gustavus i ögonen utan att blinka. Ni må tro han tyckte att jag var en karl, och jag förstod att det kan bli en krigsman av honom med tiden, bara han får bättre förstånd att sköta hästar.
Däremot kan min yngsta syster berätta, vad som hänt oss med vår springflicka. Den yngsta systern satte sig med en kraftig knyck tillrätta på stolen, och i det hon vände ryggen åt den tyst flinande gubben förtalde hon: Vi ha i vår lilla affär en springflicka och fröken Sara känner henne.
Hon gick med en knyck på nacken. På något afstånd följde »nye drängen», utan att hon såg honom. Torparbacken såg ut som förr. Kajsas »lifsgerning» hade icke burit stora frukter. Gården var dock nu snygg och ren, planteringen ansad och något utvidgad, förstuarne sopade, ehuru mer förfallna än nånsin.
I samma stund föll en annan längre för ut, jakten stannade med en våldsam knyck, och ett spel af lefvande segel fyllde luften. Den gamle hade straxt, då han hörde haken falla, gissat, hvem han hade att tacka för besöket, och för att undvika ett onyttigt uppehåll både med roder och arm sökt omintetgöra den tillärnade påhälsningen af hans efterhängsna gäst.
Fina gjorde en liten fnurrig knyck på hufvudet, tog vägen till sitt kontor, antecknade i privatböckerna och var knappt färdig dermed, då det åter ringde. Hon öppnade. Hela tamburen var full af folk. De trängdes in allesamman, barnen först. Fina tog ett par på armarne, medan ett tredje omfamnade henne öfver knäna.
Innan Vestman hann få redigt för sig hur dum hela tillställningen i själva verket varit, stack ett lurvigt huvud ut genom breschen, reste sig och störtade i vattnet, men fick verkligen gadden mitt i det tjocka. Och i ett huj löpte linan ut; båten fick en knyck så att jägarn ramlade ner på akterbetten och så bar det av med god gång till sjös. Det blev åka av!
Lotta Bergström framställde sin fråga med ett så oförställdt uttryck af förvåning i sina bruna ögon, att Greta kände sig riktigt besvärad och nästan ångrade hvad hon sagt. Slutligen svarade hon dock med en liten knyck på nacken: "Det passar inte, för jag är en fin flicka och går i en riktig skola i sta'n, och du du bara traskar i folkskolan." "Jaså, adjö då fröken."
"Ni har ingen ren sjömansmun i natt, kapten", sade den gamle, i det han med en stark knyck stötte det tömda glaset ned på kajutbordet; "menar ni, att gossen lät skjuta sig ikvaf för att få dricka salt grogg eller slippa att svettas vid årorna och ej för att till det yttersta bärga edra arma pipor rom, som, fan i mitt gråa skägg, voro mindre värda än en sena i hans hand eller en blodsdroppa i hans ärliga hjärta."
Dagens Ord
Andra Tittar