United States or Taiwan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Från vaggan hördes allt ynkligare qvidanden. De skuro som knifvar i hans hjerta. Han önskade, att det snart skulle bli slut för det arma barnet. Mari satt framåtlutad som förr och betraktade barnet, hvars ögon voro stelt riktade åt samma håll. Hon undrade för sig sjelf, att hon så likgiltigt kunde se lilla Annis plågor, liksom om de alls intet skulle angått henne.
Man hade minsann annat att göra. Pelle kom just hem med en knippa foreller, som han metat medan han varit ute och getat kreaturen. Elsa rensade fisken raskt och händigt, och stekte den sedan i pannan öfver glödelden. Ingegärd sköljde potatis, diskade trävrilar och skurade knifvar. Angela dukade bordet, som fälldes opp, så det blef stort.
Men då de ätit och jag satt ensam och gnagade benen, Talte de sakta en stund i hvarandras öron betänksamt, Hvälfvande stora förslag: på en gång uppsprungo de båda, Grepo mig, svingade högt blankt slipade knifvar och sade: 'Ropar du, hugga vi till, men svär vid Gud att oss icke Röja i natt, då vi ärna att fly, om du älskar att lefva. Dessa jag svarade åter med fröjd och hopp i mitt hjärta: 'Vänner, ej vågade jag en pipa tobak på ert vett mer.
De röda strimmorna hade så småningom spridt sig till en stark rodnad. Hon kände ett behof af mekanisk sysselsättning och började samla ihop knifvar, gafflar och tallrikar på bordet. Så slog hon på gongongen för att säga åt Molly att hon kunde duka af. Fru Zimmermann stod vid fönstret och såg ned på staden med de många upplysta fönstren, der man firade julafton innanför.
De hunno äfven ibland till ställen och gårdar, storståtliga nog till det yttre, men där superi och lättja gjort sinnena hårda och ögon och tungor hvassa som knifvar. Det var just efter en i fruktan och förödmjukelse tillbringad natt på ett sådant ställe som de kommo in i en ny främmande socken.
Kostligt, menen I knifvar och ed behöfvas att tvinga Fången från vatten och bröd till människoföda och frihet? Men dock svär jag, vid Gud, att ej röja er, utan er bistå. Sagdt, och de lämnade mig, framtogo ur gömmorna filar Båda och satte sig ned att nöta på fötternas bojor. Arbetet gick dock ej fort, af männerna droppade svetten, Men järnbojan var stark; fast filad tillförene, höll den.
Inga knifvar ville bita på den sega gamla klacken. Under tiden hade Bella och Hanna smugit sig längre bort till ett ställe, der några alar gåfvo skugga mot solen. De slogo sig ned i gräset för att ostörda få vexla några ord. Det kändes så underligt inom Hanna. Hon hade svårt att bannlysa vekheten ur sitt inre och antaga den lugnt likgiltiga ton, som anstod vanliga bekanta.
Och när Fina öfvade »stora konserten» derpå, jemrade sig Dions violin i fars rum, medan Adolfs violoncell brummade i mors. Men belåten var man. Vid sitt skrifbord satt far och ritade med stift och linialer, mor höll på att i stort köksförkläde koka potatis på fotogenköket; småfröknarne diskade och skurade knifvar.