United States or Belarus ? Vote for the TOP Country of the Week !


Det är Stava, sade mor i Sutre. Basilius är salig gästgivarns dotterson visst som min. Han stannar i Sutre, länge Stava tycker. hördes en kort, kärv knackning förstudörren. Greven gjorde ett kast bort till dörren, lade haspen . Därpå vände han sig till Träsken, viskade: Öppna fönstret! Träskens händer flögo upp och ned över rutorna. Fönstret var spikat.

Visserligen fick han böja sitt hufvud under bödelsyxan i Makerus fängelsehåla, men nu bär hans hufvud härlighetens krona i Guds himmel. Bilder ur onkel Erics tittskåp. Lycklige Josef. En dag, ett sådant litet "snöfall" kommit ned från den lycklige Josefs fönster, hördes en knackning dörren till vindsrummet. "Stig in", sade Josef med bäfvande stämma.

Till sist kunde jag icke uthärda att skrifva utan satte mig att läsa i en af hans böcker. I början läste jag mekaniskt, utan att fatta ett ord, men småningom fängslades mitt intresse. hörde jag plötsligt i den hopplösa tystnaden en hård knackning en dörr. Kunde det ha varit han? Nej, omöjligt, han skulle ha ringt i stället.

Fattade man den förgyllda bronsring, som prydde porten, och med en knackning tillkännagav sin önskan att slippa in, öppnades den snart av en gammal fryntlig tjänare, och man inträdde i en lång, skum förstugugång, som dag och natt upplystes av en lampa. När den motsatta, vanligen stängda dörren öppnades, tedde sig en överraskande vacker, av himmelens klarhet övergjuten tavla.

När jag gick hem från min engelska lektion, tänkte jag just, att om jag bara kommer ut bland människor och kan arbeta, är det ingen fara. Jag satt en stol, ännu klädd i kappa och hatt, just i begrepp att byta om skor, han kom smitande in utan en knackning ens. Stor förtjusning! Jag var rädd, att ni blifvit ond för något. Jag blir hvarken ond eller god utan skäl.

När jag slutat, satte jag mig att läsa »Om de lägre djurens själslif». Jag var ganska lugn. Det dröjde till klockan 3. en lätt knackning dörren, och han trädde in.

Men det är söndag, och alla äro ute, kanske har ingen hört hans ringning? Jag lyssnade andlöst efter en ny knackning. Men allt var dödstyst. Jag hade icke hört någon dörr öppnas till de andra rummen. Det måste alltså ha varit entré-dörren, det knackat. Om det varit han! Om jag kunnat se honom, ifall jag ägt sinnesnärvaro att strax springa ned och öppna!

hördes en sakta men tydlig knackning en af de skimrande pärleportarna. En ängel lade ned sin harpa och gick för att öppna. Därutanför stod en liten trött jordevandrare, som blygt frågade, om han fick, komma in. Ängeln kastade en snabb blick den lille gossen och såg, att hans kläder voro hvita såsom snö, de voro tvagna i Lammets blod.