United States or Spain ? Vote for the TOP Country of the Week !
På en blombukett klättrar en Marie nyckelpiga, gul med svarta fläckar, de österrikiska färgerna; den känner för sig och söker komma ned. Slutligen släpper hon sig ner på mitt papper och gör tecken med vingarna alldeles som tuppen på kyrkan Notre Dame des Champs i Paris. Därefter kryper hon utmed kanten av manuskriptet, tar fäste på min högra hand och kravlar upp på den.
»Jag har blivit lik pelikanen i öknen; jag är som ugglan i dess ensliga tillhåll.» Min närvaro plågar mina släktingar, och vore det icke för min kärlek till barnet, skulle man ha kört bort mig. Nu när smutsen eller snön hindra henne att gå till fots ute i det fria, bär jag den lilla på mina armar längs vägarna, bestiger kullarna och klättrar uppför klipporna.
Hans fot är på stegen och det beror på honom själf, hur högt han klättrar. Han är en af de mycket få, som kommit öfver tröskeln till hela affären. Men det är mycket som återstår att göra. Denne unge man har nit och duglighet, och han har visat att han har den oundgängliga egenskapen omdöme. Och han har visat ännu en oundgänglig egenskap att hela hans intresse är i affären.
Och han störtar sig i böljans sköte, Hinner ändtligt till en kulen klippa, Klättrar upp, och, himmel! utan fasa Hvem förmått den gamles straffdom höra Midt i hafvet, på den kulna klippan: "Ciaslaus, o min son, min älskling, Som så länge jag af himlen tiggde Och som, ändtligt mig af himlen unnad, Grymt din faders hufvud eftertraktar, O, vik från mig, o, vik fjärran från mig!
Dagens Ord
Andra Tittar