United States or Central African Republic ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han ansträngde sig af all makt för att vara ovänlig. Det märktes också att han sade »du» för att betona jemnlikhetsställningen mellan sig och modern. Det låg något forceradt klumpigt öfver hela hans sätt. »Och hvad har du gjort de här tre åren? Skrifvit för teatern ju?» »Ja. Ett enaktsstycke.» »Ett enaktsstycke? På tre år.
Hade jag råd, skulle jag ge dig löständer till underkäken. Men jag är en fattig gosse och jag önskar dig allt gott. Undantagandes en riklig avkomma. Ludwig! skrek Lizzy. Lizzy? parerade han prompt och tjänstvilligt. Och bekymrad tillade han: Var det klumpigt sagt? Jag kom att tänka på bibeln och den risk, som vidlåder mångåriga Saror. Andra äro vid den åldern förskonade.
Nej, nej, nej! avbröt han sig. Inga omskrivningar. När det gäller denna kvinna. Kanske förstår ni mig icke nu, kanske kommer det en stund, då ni förstår mig. Och kanske kommer ni då att tänka på mina ord. Sker det i tid, så har jag kanske gjort er en tjänst. Och kan vara nöjd. Tack, mumlade Abraham och bet sig i läppen. Något så idiotiskt klumpigt som tack!
Han läste abcd för henne och hjelpte henne vagga. Men han var icke nöjd med denna kärlek. Han ville vinna modern. Och han blef inställsam, bar sig klumpigt åt, men genomskådades och kastades tillbaka. Det fördes sträng manstukt i huset. Lögn förföljdes skonslöst och olydnad också. Små barn ljuga ofta af bristande minne. Har du gjort det? frågas dem.
Sedlarna voro synbarligen avsiktligt gjorda på ett så klumpigt sätt, att en utprångling bleve omöjlig. Och något försök i den vägen hade Vickberg bevisligen aldrig gjort. Olyckligtvis hade Johnsson fått nys om sin kamrats tidsfördriv och i ett anfall av ursinnigt spritbegär hade han brutit sig in i chiffoniern. Vickberg var sedan gammalt känd för sin redbarhet och oförvitliga vandel.
Man kunde spåra uttryck af kärlek och svartsjuka. Han såg på Kajsa. Suckade, halfskrek, slängde med sina tunga armar och svängde sig långsamt och klumpigt som en elefant.
Trälkvinnorna trodde, att han ville skrämma barnet, när han lutade sig över skinnpåsen. Så trumpet var hans stora ansikte och så klumpigt och tjockt det finger, som han ibland stack i den lilles mun för att lugna honom. Och när han skulle rycka tappen ur spetsen på tjurhornet, brukade han en styrka, som hade det gällt att slita pilen ur ett älghuvud.
Hans sätt att afbedja var så klumpigt intagande och så rörande tafatt; hon blef alldeles afväpnad. »När mamma berättar för barnet får barnet icke vara elakt», sade hon blott och hennes röst blef mjuk som ett adagio på en violoncell.
Dagens Ord
Andra Tittar