United States or United States Minor Outlying Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !


Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan, alla I som sätten edert hopp till HERREN. Av David; en sång. Säll är den vilkens överträdelse är förlåten, vilkens synd är överskyld. Säll är den människa som HERREN icke tillräknar missgärning, och i vilkens ande icke är något svek. länge jag teg, försmäktade mina ben vid min ständiga klagan.

Hvar den syntes, sågs blott dyster smärta, Hördes blott en klagan, djup och dof; Lugn fanns ej i något vaket hjärta, Men den gamle Hurtig sof; Där Kamenski slutligt sprängt hans led, Hade gråa krigarn lagt sig ned.

De ropa högt över ditt öde och klaga bittert; de strö stoft sina huvuden och vältra sig i aska. De raka sig skalliga för din skull och hölja sig i sorgdräkt; de gråta över dig i bitter sorg, under bitter klagan.

Furst Voldmar log med nåd: "Ej svår, i sanning, är din sorg att hela; En bild af guld jag har, Den vill jag ge dig i din almbilds ställe." Den gamle drog en suck: "O herre, ringa är den ringes klagan, Dock helas ej hans sorg Af löftens glans och gyllne skatters skimmer. En dotter ägde jag, Hon var min lärka, hon var helgonbilden, Hon en slafvinna var, Din makt har tagit henne från mitt hjärta."

Hassans maka vänder tillbaka, Slår med klagan kring sin broder famnen: "Se, o broder, här din systers nesa! Jag, en mor till dessa fem, förskjutas." Brodren svarar intet, ur sin ficka Drar han skiljobrefvet, redan färdigt, I en duk af högrödt siden veckladt: "Hon fara till sin moders boning, Ledig att sig skänka åt en annan."

Ingen klagan, ej Ett ord af knot utöfver mina läppar kom. Väl såg jag ofta öfvermodets segerfröjd Hos Atreus' söner, hos Odysseus lysa fram, sin fallna oväns son, hans gemål Sin blick de sänkte. Dock, jag teg och tålte blott. Det var ej nog.

I veklig klagan sjunker jag, och där, därute, obevekligt såsom förr fiendtlig flotta står, och intet segel till hjälp oss skyndar öfver liknöjdt haf, och intet bud om våra vänners öde framtränga kan till oss. Tyst! Upp han vaknar. Ack, hvilken härlig dröm! Jag känner mig styrkt, glad! EBBA FLEMING. Du drömt? JOHAN FLEMING. Och idel ljus och frid och lycka! Jag Qvidja var.

Men de själfva icke många år fått någon kristlig undervisning, måste mycket blifva osagdt. Dock, de sanningar, som lefde i deras egna hjärtan, meddelade de honom samvetsgrant. Men kom en dag, ett rop af smärta, en vild, förtviflad klagan steg upp mot himmeln och upprepades af bergens eko. Männen gräto såsom barn, och kvinnorna jämrade sig och refvo sönder sina kläder.

Herr Gyllendeg, som fruktade att länge utgöra text för hennes predikan, kanske äfven tyckte sig äga en rättvis sak, tog en kringla, vägde den i sin hand och sade med en ton emellan förtrytelse och klagan: "Hvem talar som en dåre? Ni vet icke, hvad en sådan kringla kostar mig själf, mor, ni vet det icke.

Och HERREN låter höra sin röst framför sin här ty hans skara är mycket stor, mäktig är den skara som utför hans befallning. Ja, HERRENS dag är stor och mycket fruktansvärd vem kan uthärda den? Dock, nu mån I vända om till mig av allt edert hjärta, säger HERREN, med fasta och gråt och klagan.