United States or Saint Lucia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Han grep till språkets allra brutalaste och vulgäraste ord, slungade ut dem, meningslöst, i ett gränslöst förakt. Plötsligen ryckte han till och blev sittande styv, kapprak. Var eller hur tanken kommit för honom, visste han ej. Men plötsligen stod den där, rakt framför hans ögon: Calvin har rätt! Han hade omedvetet uttalat de tre orden högt.

Nu satt han med ens alldeles kapprak. Nu visste han, hur det skulle sluta . Han skulle sluta i fängelset. Han hade sett det utifrån, det stora mörka tegelstenshuset andra sidan kanalen, med de små fönstren och gallren. Han hade också sett fångvagnen komma körande från stationen med fångar i. Det var det skulle sluta. Polisen skulle komma och ta honom.

Nu fanns det ingen... Och hade han inte , för många år sedan, när farbror Ekenström hjälpt honom, lovat sig själv, att han aldrig skulle göra mera? Han blev sittande kapprak i sängen med svetten i pärlor pannan. Hade han inte förändrats mera än ? Var han ännu densamme? Var han fortfarande likadan som han varit många, många år tillbaka i tiden? Blev man aldrig förändrad?

Hon släckte ljuset och lade sig ned. Men i nästa ögonblick satt hon åter kapprak i sängen, lyssnade. Från gårdsplanen eller parken hördes röster, dämpat men tydligt nog för att hon skulle igenkänna deras ägare: Ludwig och Brita! Hon såg klockan. Den stod visserligen men lät henne något hemlighetsfullt sätt förstå, att timmen var opassande. Vad skulle hon göra?

Han hade fått en idé, en idé glänsande, att han satt kapprak i sängen. Kalle Möller och han skulle ingå fostbrödralag! De skulle blanda blod samman, han och Kalle! Han talade till sig själv, som om han redan höll att utveckla planen för sin vän. Kommer du ihåg, att när två vikingar vatt i livsfara, blandade dom blod och lovade att va vänner för hela livet.

Han satt kapprak och lyssnade till tant Augusta, som om hon varit gamla Kerstin, som berättat en splitter ny saga, men en saga sådan som han aldrig förut hört. Nu förstod han. När tant Augusta kommit till slutet och började med förklaringen om den ringes upphöjelse och att man inte skulle förakta någon av dessa små, tyckte han den var onödig. Han förstod. Han var Josef.

I sängen satt gubben kapprak och av ansiktet att döma i sitt värsta morgonhumör; golvet låg gumman knä och samlade hop kokt potatis och skärvorna av en karott. Och hon viskade: Äss, äss! Ge dig till tåls! I morron kommer grevinnan hem och sen behöver du inte ligga och åbäka dig utan kan ordentlig mat.