United States or Timor-Leste ? Vote for the TOP Country of the Week !


Tanken en omgestaltning af Kalevala hade sannolikt redan i början af fyrtiotalet gått upp för Lönnrot.

Vår folkdiktning, sådan hon uppträder i Kalevala och Kanteletar, är deremot såsom hade hon utgått ur sin diktares hand den dag som är; allt är i henne klart, allt tillgängligt för en och hvar, allt tjusar hög och låg.

Hans största förtjenst är att hafva skapat Kalevala. dessa verk, Kalevala och de gamla sångerna öfverhufvud, hvilar den finska nuvarande och framtida konstpoesin, ja hela den högre literaturen finska språket.

Med hänsyn till den snabbhet, hvarmed Lönnrot den tiden tyckes hafva arbetat, och vi veta att de lyriska sångerna voro ojemförligt lättare att ordna än de episka hade varit, förefaller det oss till en början förvånande, att ej Kanteletar följde snarare Kalevala, ty antalet upptecknade lyriska sånger torde hafva varit mångfaldigt större än de episka sångernas och trollsångernas, hvilka samlaren endast erhöll af sällsynte här och der boende runosångare, medan deremot i det närmaste hvarannan qvinna i goda sångtrakter kunde för honom sjunga lyriska sånger.

År 1836, samma år Kalevala utkom, bestämde Finska litteratursällskapet som uppgift för sin första prisutdelning en versifierad öfversättning till finska af Älgskyttarne, ehuruväl utan resultat. År 1837 syntes den första inhemska recensionen af poemet: det var Cygnaeus, som i "Jääkynttilät" gjorde det första försöket att ställa Runebergs diktning dess rätta plats i allmänhetens medvetande.

Detta gjorde han också träget, främst tjenstens vägnar, men äfven för att samla sånger. För detta ändamål uppger han sig under åren före utgifvandet af Kalevala i dess första upplaga äfven hafva gjort fyra resor till ryska Karelen. Sålunda kunde Kalevala snart se dagen. Företalet till denna nationaldikt är dagtecknadt den 28 februari 1835.

År 1847, när jag i sällskap med ett par studentkamrater besökte Kajana, hade Lönnrot till arbete i staden upptecknandet af material för ordboken; i den stilla ensligheten Polvila var han deremot sysselsatt med att sammanställa andra upplagan af Kalevala.

Först våren 1854 blef han installerad i embetet, och innehade det sedan i åtta år. Som sitt vigtigaste föreläsningsämne ansåg han och detta var ju helt naturligt Kalevala, hvaröfver han, hela den tid han beklädde embetet, höll två föreläsningar i veckan.

Härtill kommer, att han var i besittning, och till ännu i skriftlig besittning, af en vida större samling runor än någon annan runokännare. Med full rätt kunde han således företaga sig, äfven han, att uppställa runorna i någon slags följd, och resultatet häraf är Kalevala! Vi ega alla samma rättighet. Vi kunna upplösa Kalevala i små epopéer och godtyckligt sönderdela dess skilda ställen.

Under denna tid hade han fått andra editionen af Kalevala i det närmaste afslutad och lexikonet nära nog i tryckfärdigt skick, undersökt de beslägtade språken söder om Finska viken, äfvensom utgifvit Paavo Korhonens dikter och en svensk-finsk-tysk tolk.