United States or Bulgaria ? Vote for the TOP Country of the Week !
I dagg och vällust låg naturen stum, Och jag, jag vandrade bland hennes under, Stum såsom hon. Jag kände ingen sorg, Men medvetslöst uti mitt hjärta bodde Ett stilla kval ändå, som jägarns lod I örnens sönderskjutna sida dröjer.
Ser du, i lifvets öknar går en ängel, Han älskar kärleken som du, han rycker Också en maka ofta från en maka, Men ej med hökens roflust, ej med jägarns, Ej tanklöst, såsom de; med ömhet blickar Han på den ena, då han tar den andra. Han tänker: "Sen du gråtit några stunder, Du efterblefne, skall jag dig ej glömma I tåredalen, där du ensam går." Vet du, hvem ängeln är?
HON. Som mitt? O, då behöfves tröst! Men säg, hvar skall jag hämta den ifrån? Den har jag sökt, som molnet i sin irring En fristad söker, såsom vattenfågeln I vassens mörker letar sina ungar, Som blöda ren i jägarns hand. O, tröst Har icke jag, du arme like! Fick den Af mänskor ej, af himlen ej, af jorden ej. Jag har en saga; vill du höra den, Så underlig och dock så sann? Jag såg den själf.
Men om mig hon helt och hållet lämnat Och en annan hjort sig valt till älskling, Gifve henne Gud i jägarns händer!" Skogen har nyss fått löf, Syster och bror är där. Systern till brodern så: "Hvi ej besöka mig?" "Syster, jag komme väl, Släppte den främmande, Släppte den hulda mig. Sadlar jag fålen, då Sadlar min flicka af; Gjordar jag svärdet om, Löser hon svärdet opp: 'Gode, hvart nu, hvart nu?