United States or Finland ? Vote for the TOP Country of the Week !


Där satt Joséphine sin hedersplats vid kaminen, indolent, småleende under sina rosengirlander, draperad i en guldbroderad indisk silkesschal. Han nickade förstrött, och hans blick flög vidare liksom sökande. Plötsligt klarnade hans ansikte upp han smålog, detta ljusa, ömma leende, som blott han ägde, och sänkte ögonen. Han avbröt litet tvärt samtalet med värdinnan och tog general Junots arm.

Där voro inga gäster, som annars vanligen efter teatertid, och de båda väninnorna satte sig bekvämt till rätta i fåtöljerna var sin sida om kaminen. De kommo väl överens och hade alltid, damers ytligt förtroliga sätt, en hel del att prata om; Madame Junots satiriska, kvicka, och ändå för det mesta godlynta utfall, roade alltid den av naturen glada Edmée.

Medan han ännu talade, öppnades dörren till konsularlogen, omedelbart under Junots. Förste Konsuln trädde in, åtföljd av Lannes, Lauriston, Berthier och Duroc.

Vad som föregick i det övriga huset, visste hon icke och brydde sig icke heller därom. hon strax efter middagen kommit hem från Junots, hade hon, efter att flyktigt ha hälsat sin tant, strax gått in i sina rum och sedan icke lämnat dem. De hade för denna afton avtalat att i Feydeauteatern tillsammans med Caseaux' för att se Madame de St.

Morgonen därpå tidigt, att man nätt och jämnt hunnit frukostera hos Junots överraskades kommendanten över Paris av ett besök av Förste Konsuln.

Damerna lovade att vänta honom med te trots det korta avståndet mellan Rue de Verneuil och Rue du Bac hade Laure av Madame de Châteauneuf utbett sig, att Edmée skulle stanna över natten. Kammarjungfrun serverade dem förfriskningar och frukt inne i Madame Junots kabinett.

De bägge herrarna Caulaincourt, far och son, hade genast, snart de hörde general Junots ord, gått ut för att skaffa närmare underrättelser. Nu kom markisen in igen. Mina damer, sade han brådskande, ursäkta, att jag låter Armand allena följa er tillbaka till Rue du Bac. Man har bett mig om att fara till Tuilerierna i afton. Den arma Joséphine, nu kan hon behöva att vara omgiven av sina vänner!

Edmée trodde icke, att general Bonaparte kunde vara underrättad om, att hon var besök hos Junots, och hon ville helst undgå att träffa honom tillsammans med dessa främmande människor. Hon svarade därför strax sin väninna: Ja, du bara, Laurette. Han har visst icke tid att göra visiter hos damer.

Hon hörde Junots röst och såg det hans förstulna, halvt medlidsamma blickar i riktning av henne, att han icke ville säga allt, vad han visste, att han kanske icke vågade. Å, hon ville ju intet veta om denna kvinna! Om ingen av dem, vilkas namn en gång varit kedjade till general Bonapartes.