United States or Moldova ? Vote for the TOP Country of the Week !


Advokaten ignorerade hugget. »Jag erkänner gärna», fortsatte han, »att det ofta nog kan vara kvistigt att avgöra vilken av två parter, som har juridiskt rätt eller orätt, men avgöra det kan man alltid till slut. Har du hört talas om ett enda fall en domstol uppgivit försöket att döma i ett rättsfall? Ånej, utslag blir det alltidJournalisten tände en ny cigarr.

Ty om de äro sönderrifningar af kromosfären, synes ju det underliggande mörkare och kallare än den strålande ytan.» »Ja-a, det ser sannerligen ut, som om ni hade rätt, plötsligt sprang journalisten upp från sin stol: »Nej, nej, det är ju alldeles komplett omöjligt hvad ni säger. Hur kan ni i ord vända upp och ned en hel världsåsikt? Det vore ju alldeles otänkbart

»Det får man inte tänka sig», svarade journalisten. »Ty överenskommelsen var, att pengarna skulle bliva mina i samma ögonblick som jag begick en ohederlig handling, inte i ögonblicket efter, alltså inträdde min äganderätt samtidigt med detta ohederliga moment, och de pengar jag tog voro alltså mina egna.» »Hmsade advokaten.

Advokaten tvekade inte ett ögonblick. »Naturligtvis var den det», svarade han. Journalisten smålog stilla. »Pengarna blevo alltså mina i samma ögonblick som jag tog dem?» »Ja visst!» »Men var det ju mina egna pengar, jag tog, och att ta sina egna pengar är ingen ohederlig handling

»Stopp, stoppsade advokaten. » det viset kan du hålla hela natten.» »I evigheters evighetsvarade journalisten. »Faktum är, som jag haft nöjet att bevisa, att om min handling var ohederlig var den hederlig och tvärtom. Kan du döma vad som i detta fall är rätt och orätt?» »Hmsade advokaten. »Ett högst invecklat rättsfall

Se härtillade han och tryckte med ett finger träkulan helt och hållet under vattenytan, » här såg jorden ut i millioners millioner år, innan det allra första af fastlandet höjde sig öfver den dittills obrutna vattenspegeln.» »Jasvarade journalisten. »Häri gifver till och med geologerna gamle Moses rätt; det vet jag.

Journalisten och en bekant aviatör reste med den emballerade ballongen till Sibirien och alldeles i närheten af Pompowskis hufvudstation utpackades den och fylldes för uppstigningen. Ballongen höjde sig allt mera och mera. Snart såg man öfver murens rand. Man konstaterade snart, att floden flöt rätt igenom den stora, ringformiga muren.

Journalisten hade ingen aning om att uppsägelsen egentligen hade sitt uppskof från jätteschaktets direktör. Han blef emellertid alldeles rasande sin tidning i synnerhet och den dumma publiken i allmänhet som ju trodde hans kåseri. I fullt raseri gick han till den smarte redaktören som mötet hade försäkrat sig om de första underrättelserna om mr Montgomerys plan.

Hör ni gubbar, glöm inte att meddela era tidningar att jag har flugit. 'Vår berömde landsman, den framstående journalisten Harry Taylor etcetera', skall det stå." "Försök inte", kom det i kör från ämbetsbröderna. "Fähundar!" sade Harry. "Ni vet inte vilka nyheter som är viktiga. Men hör nu Vally, vad ser mitt öga? Det här aeroplanet är ju inte helt." "Inte?" sade Duvallon. "Vad är det för fel?"

»Men», fortsatte journalisten. »Om penningarna voro mina egna var handlingen icke ohederlig. Och handlingen icke var ohederlig hade jag heller icke uppfyllt villkoret för att pengarna och pengarna voro icke mina. Har jag rätt?» »Hm», sade advokaten. Journalisten skrattade kort. »! Jag tog således pengar, som icke voro mina. Detta var en ohederlig handling.