United States or Czechia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Solen sjönk ned bakom svarta och gulbleka moln. Kvällen kom, och den dystre grubblaren gick till sin tornkammare, följd, som alltid, av pilgrimen. Men dessförinnan hade riddaren dolt en välslipad jaktkniv i sin livrock. Herr Erland gick till sängs. Sorgbarn lade sig sin matta. Sanduret viskade, vindflöjlarne taket gnisslade, insjöns vågor brusade.

Singoalla, fortfor Erland, jag vill dricka av ditt blod; vill du dricka av mitt? Ja, hellre än av öknens källa, svarade Singoalla. Erland blottade sin vänstra arm, ty den vänstra armen är närmast hjärtat; men han upptog sin jaktkniv för att tillfoga sig ett sår, bad Singoalla, att hon skulle göra det. Därtill samtyckte Erland.

Jag är icke rädd för dig, sade hon och kastade dolken, att han vinande skar luften och fastnade med udden i ett träd. Erlands vrede övergick i undran och nyfikenhet. Du är en ovanlig flicka men illa vore det, om jag ej i manliga idrotter kunde tävla med en kvinna. Han drog sin jaktkniv ur slidan och kastade honom mot samma träd.

Men vilken är den skepnad, som uppstiger i det bleka månljuset och med sin tysta närvaro hotar de älskande? Singoalla spritter till och ropar: Assim! Ett dovt, smärtsamt skratt svarar till hennes rop. Erland flög upp och drog sin jaktkniv för att mot främlingen. Singoalla fattade om hans väpnade hand, men han ryckte sig lös.

Jag tror inte, att jag kände henne. Vi gingo myren och kommo till Spillebobrunn. Vi stodo alldeles vid vasskanten och gnabbades lite. Rätt vad det var, ville hon knuffa mig i brunn. Jaså du, sa jag, tog henne i håret och böjde henne bakåt. Jag tänkte att jag skulle kyssa henne halsen; men i stället tog jag upp min jaktkniv och skar av henne strupen Å hu! skreko damerna. Å hu, vad du är !