United States or Guernsey ? Vote for the TOP Country of the Week !
Maglena satte händerna under förklädet och kröp ner på tröskeln i den öppna dörren, tydligen besluten, att lyda broderns uppmaning. "I hvilken kyrka? Säg, hör du!" frågade Elsa och gick med en påbredd smörgås ut i dörren, till Maglena. "De var ingenting. Jag bara sa' så." "Hör du Maglena, var ni i en låtskyrka?" sade Ingegärd, som med sin smörgås slog sig ned bredvid Maglena.
"Vi ha' bara sofvit, och varit otäcka och grälat på hvarandra då vi voro förtretade på oss själfva, för man kan ju inte gräla på sig själf. Hållit på så hela söndagen, så länge vi varit vakna." "Ja vi måste få lite söndag i oss och bli snälla, så att visst skall du predika, Ante", sade Ingegärd och såg bed- jande på Ante med strålande goda ögon.
"Där glor solen in genom fönstret, och gör sig till, som om den vore så glad och förnäm", fnyste Ingegärd och slet i hårtestarna, som hon flätade. "Den ser ut som om den tyckte att vi skulle vara glada bara för vi ha' den", puttrade Gertrud och knöt en förarglig hårdknut på underkjolsbandet med ilskna, häftiga rörelser. "Och inte en eldgnista i spiseln", muttrade Elsa.
Med tillhjälp af Ingegärd grälade hon sig till att få behålla hedersplatsen där för den, huru mycket Angela än näbbade emot ett sådant tarfligt sätt att duka. Gulbrunt messmör och färsk koost, som var så torr att man storknade af den, fast den gammal och mognad blef mjuk och läcker, dukades äfven fram. Långt ute i skogen hördes omsider drillande grann kåkning och jublande långlurlåtar.
Maglena såg ängsligt bort till Ante, som helt ordentligt satt framme vid bordet och åt myrbär och gräddmjölk tillsammans med Angela, Viva och "Rofvorna", som prästbarnen Ingegärd och Gertrud kallades i förening. "Säg de om du vill", medgaf Ante, som såg systerns vånda. "Till mig, bara till mig", hviskade Sylvia. "Hur såg kyrkan ut?" "Grön inni, me blått tak." "Var det skogen?
"Och de äro så glada och slickas till tack. Usch, usch, usch! Och vi ha' bara sofvit. Och det är nästan sista dagen i fäbodarna. Just som om vi inte kunde sofva så mycke som behöfs hemma, under skoltiden." "Ja, fy så rysligt, och så alldeles ohjälpligt", suckade Ingegärd.
Man hade minsann annat att göra. Pelle kom just hem med en knippa foreller, som han metat medan han varit ute och getat kreaturen. Elsa rensade fisken raskt och händigt, och stekte den sedan i pannan öfver glödelden. Ingegärd sköljde potatis, diskade trävrilar och skurade knifvar. Angela dukade bordet, som fälldes opp, så det blef stort.
"Han gjorde nog hva' han kunde", sade Ante. "Han bå' ropa och skrek in genom dörren här, och tuta i långlur precis tätt bredvid sängväggen. Sara kåka och Kalle blåste i bockhorn. "Äsch, inte kan man vakna af bara så pass, de visste han mycke väl", fnyste Ingegärd. "Sånt' där somnar man just af." "Ha' ni varit ute ni nu, och haft roligt hela dagen?" frågade Elsa nästan förebrående.
Ingegärd och Sylvia togo Maglena mellan sig och sprungo i väg öfver vallen, uppåt störes. Sara stod inne i den svala, halfmörka mjölkkammaren och hällde upp mjölk i trågen. Hon hade dörren öppen ut till det stora rummet. En stor spis fanns i hörnet vid dörren, där brann elden hög, fast det var varma, ljusa sommarnatten. Men potatisen hade kokat öfver den och kaffet, för koletarna.
"Hitta på åt mig du Ingegärd, för jag kan ju bara sånt som stora sjunga, sådana där krummelursånger, och det låter inte vackert här." "Nej svanor sjunga inte sådant", medgaf Ingegärd, hon med tjocka manen och goda ögonen. "Kullen tova", sjöng Ingegärd i Sylvias ställe släpande och vemodigt, på geterskevis.