United States or Austria ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon var stark som en karl, det fans ingen af drängarne på gården, som hade fått henne att »niga», då hon spände armmusklerna till motstånd. Men nu stod hon som fasttrollad. Duken i nacken, det rödkrusiga håret nedfallet, de stora, kraftiga händerna på höfterna, och så framlutad mot det öppna fönstret. Mellan albladen såg hon in i salongen. Der var hemtrefligt och behagligt.
Rop svarade från olika håll, och skogsgångarna, som Valdemar hade tagit till livvakt, men som alltid lågo ute på jakt, böjde grenarna åt sidan och stego fram med sina bågar och kastspjut. Gistre Härjanson kom efterst med en liten harpa hängande på höfterna och hornet Månegarm i ett snöre över andra axeln. Alla satte sig med Valdemar omkring kitteln.
Hettan var qväfvande och skulle ha dödat mindre härdade naturer. Stilla och tyst försiggick behandlingen. Sträng ordning hölls i badstugan. Ingen talade. Gårdens öfverhufvud befalde nu och då litet mer »bad» på ugnen. En stark jänta skötte tjensten som baderska. Kring de breda höfterna bar hon en grön yllekjol och på hufvudet en virad duk i gul skiftning.
Hon påklädde den inspirerade aktören sin hatt, sin stoppade ylleväst och skrattade ännu mer, när han rörde sig i den kostymen. Slutligen löste hon ifrån höfterna en liten snäf stickad yllekjol och trädde den på honom. Så nätt han var! En så söt flicka! Och hvilken grace i rörelser och steg.
Han satt och tänkte på det till och med, då farmor efter kvällsvarden läste aftonbönen i lilla förmaket. Han hade redan beslutat sig för att när bönen var över skulle han gå upp på sitt rum, lägga sig och tänka på höfterna och vecken i kappan. Han kysste sin farmor på kinden. Men i stället för att kyssa honom god natt, sade hon: Stellan lille, vill du stanna ett slag. Jag vill tala med dig.
Genom honom blev det bekant, vad som hände i världen. Men han förstod aldrig att skämta och gyckla som andra av hans kall. Det stora skägglösa ansiktet var dystert gulblekt, och det svarta håret, som räckte ända till höfterna, var delat i en mängd tjocka flätor, nederst omknutna med vita band.
Jag går utför rue d'Assas och kommer in i Luxembourgträdgården. Jag släpar benen efter mig, känner mig förlamad från höfterna till fotabjället och faller ned på en bänk bakom Adam och hans familj. Jag är förgiftad! Denna tanke uppstod först hos mig. Och Popoffsky, som har dödat hustru och barn med giftig gas, har anlänt hit.
Och i detta ögonblick visste han ännu säkrare, att det skulle sluta med ett revolverskott. Han följde efter dem, till dess de stannade utanför en port, där den unga kvinnan gick in. Han såg inte hennes ansikte. Men över porten, där hon försvann, stod det: J.A. Krooks Herrskrädderi. Han tänkte på henne hela kvällen, på de svajande höfterna och vecken i ryggen på hennes kappa, då hon gick.
Magen stod ut som en trumma och den rynkade rocken hängde som en kjol ifrån höfterna ned till smalbenet, hvars strumplöshet den osnörda skon blottade. Bröstet var insjunket och ryggen krokig, men som kjolen började redan under armarne, spelade öfverkroppen likväl ingen stor roll.
Nu gäller det, tänkte hon, att inte göra sig till spektakel. Men klockorna ringde. Och hon sade: Jag sitter bara och väntar på go'vär, att Daniel kommer från sjön. Men klockorna ringde. Och hon ropade: Inte var det därför jag behöll honom, att han skulle gå i skogen med jäntan. Men som hon det hade sagt, blygdes hon. Och hennes ben voro nakna ända upp till höfterna.