United States or Central African Republic ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ho är alsvåldig dock som Han, en Konung öfver alla; In för Hans anlet solar dö och himlens stjernor falla, Han byggde jordens fasta grund, Han den på ingo ställt, Och fästet med dess skyar spänt derofvan som ett tält.
Hallevo, melido! Jo, det skall man tro; sexhundra små trollbarn ha fått den till ho. Sio! Medan hon sjöng, steg hon upp på höjden, för att se om icke brudtåget redan var synligt på vägen från staden. Ingen syntes, hon kände sig ensam, berget och skogen voro hennes enda förtrogna. Det väntade brudtåget ledde hennes tankar till den dag när hon själv skulle stå brud.
Lars sjöng med näsan lika mycket som med munnen och sången lät som om den kommit fram, siktad genom ett kolfat. Nilenius satt och stirrade på fånen, helt förtjust, tills han plötsligt blev helt allvarsam och började fnysa. Men när Lars tog till sitt värsta grin, skrattade även Nilenius, konstgjort, mekaniskt, utan att en linje ändrades i det röda, köttiga ansiktet: Hö! Hö! Hö! sade han torrt.
Plötsligt vände sig Nilenius om med ett ondskefullt flin och sade: För resten har du nog inte vandrat så värst gudlit genom världen du heller, he, hö! Va tror du din gamle far skulle säja om han hadde reda på den där Ziri? David röck till, blev het och sprang upp på golvet. Han kunde ej fatta att Nilenius även kunnat snoka reda på detta.
Ty en annan grund kan ingen lägga, än den som är lagd, nämligen Jesus Kristus; men om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och strå, så skall det en gång visa sig huru det är med vars och ens verk. »Den dagen» skall göra det kunnigt; ty den skall uppenbaras i eld, och hurudant vars och ens verk är, det skall elden pröva.
Och nästa söndag vände prosten på fjärdingen och tog fram en predikan, gammal och tam, lämplig för de tider, då alla får betade i samma hage. Vartannat år beställde prosten nya stövlar. När han då hade skomakaren på knä framför sig, drog han honom omilt i de grå testarna, talade och sade: Ho är du, Hagelin, att du kallar min kyrka en sköka i Babylon? Har du varit i Babylon du, Hagelin?
Gusten gjorde invändningar, men Carlsson försäkrade och bedyrade: att de skulle gå till döden! De skulle dö så visst som han levde! Och sedan skulle det bli andra ordningar av. Men först och främst skulle det köpas torrt och gott hö, innan kreaturen släpptes på skogen.
Den karlen blir innan sin död bottenrik eller bottenfattig; det är en pastor, som predikar med hö. Han kan säga som det står i Skriften: allt hö är kött; ty av dessa ängar, för så gott arrende, har han grovt. Kammarkollegiet eller Krigs ... jag vet inte rätt ... har varit beskedligt emot honom.
Ho är den, som dristar säga, Att han gett sig det han har, Att ej allt, hvad han får äga, Är Guds gåfva uppenbar? Själ och kropp, ja, själfva lifvet Är ju allt af Herran gifvet. Herrans håfvor här vi gästa, Allt är hans och intet vårt; Herren sörjer för vårt bästa, Oss det blefve ganska svårt. Intet kunna vi förtjäna; Döden, den är vår allena.
Flickan höll just på att lägga ett fång hö och halm till kon, då Sven visade sig i dörren. Ingrid lilla, sade han, jag vill bara titta hit in för att se dig en gång till, innan jag begiver mig av. Jag har ett ärende att uträtta långt norrut, och vi få kanske icke träffa varandra på länge. Adjö med dig!