United States or Niue ? Vote for the TOP Country of the Week !
Vi ha gått själf, för lill'stugan våran är tom på bå far å mor " Antes röst tog till att darra på ett oroväckande sätt. "Men ni har väl kommun och fattigvård. Det blir för den här socken te forsla en så'n här hop tillbaks dit." "Det är hårdår. Alla därhemma ha de smått. Ingen vill ta småstinterna för annat än te få pängar för dom och mor var så rädd om dom."
När han nu detta ser i den åter klarnade vågen, längre han härdar ej ut; lik rimfrost, mötande solens värmande sken, eller lik det gula vaxet, som sakta smälter vid lindrig eld, så tynar han bort i sin kärlek. Eko, den föraktade, sörjer honom dock.
De skrattade åt vårfåglar, som vågat sig opp i snömarken så tidigt. Tydligen bade de glömt att det nu för tiden brukade bli hårdår med vinter tills solen gick högt på himmeln om dagarna. "Ke-ke-ke-ke. De skulle trilla från grenen hvarenda en, ihjälhungrade, ihjälfrusna". Och de skrattade åt människobarn, som tagit bo i skogen. För öfrigt kände de väl igen Frostmofjälls-barnen.
Ha ni känt, vad det är att aldrig sova utan drömmar? frågade Magnus och fortsatte att gå framåt över golvet. Att mitt under gästabudet se blodfläckar på duken och tårar i skeden? Ännu ett långt år, det härdar jag inte ut. Den nymurade kyrkan här utan gravar tycks er tom och glad som en sal. Men här, just här, där jag står, skall snart jag bäddas ned. Det blir bättre då.
"Det är just det." Alma såg melankoliskt på Nymark. "Kom då ni åtminstone," sade han. "Ja, du kan ju gå ändå, om du har lust." "Någon förströelse behöfver också jag. Ingen menniska härdar i evighet ut med att laga mat och sköta barn." Alma såg ned och ryckte nervöst i ena hörnet af bordduken, som hon råkat taga i sin hand.
Du får hålla mig sällskap, så att jag härdar ut. Spela lite Chopin i stället, Rose. Ni ä för djäkliga med ert chopängande, sade Kalle. Jag tror jag går ut ett slag till. Och han gick. Rose spelade Chopin inne i salongen. Greta och Stellan blevo sittande kvar på sina braskuddar och lyssnade. Musiken tog Stellan.
Dom hade de väl så uselt då, som nu, och åt nog barkbröd i farliga hårdår, de sa farfar. Men sir du, krigsmänner var dom ändå, hvarenda en." "Och gick i skogen och var trött", tillfogade Maglena med öm, medlidsam röst. "De va förstås för sånt folk som trasten sjöng 'fattig krigsman'." "Ja, och fast krigsman var fattig och trött, var han rädd om märra sin ändå.