United States or Uruguay ? Vote for the TOP Country of the Week !
Här, konung, djupt i dalen märks af stormen nu Blott brutna ilar, men där oppe rasar den Ohämmad, bryter pinier ned och jagar vildt Mot strandens hällar hvita vågor söder från. Jag blickar ut mot hafvets vidd och varseblir Två skepp i kamp med böljorna; det ena, kändt, Bär hit från Sparta dina sändebud och når, Af vinden gynnadt, hamnen vid din kungaborg.
Kärr och sjöar lågo frusna och hårda som hällar och kunde befaras av både ryttare och vagnar. Då kom oron över Folke Filbyter och han kunde icke längre sitta overksam på härdkanten. Han tog sin träl med sig och red ut för att på nytt fortsätta sitt aldrig uppgivna sökande.
Mitt lif har varit så kargt och min väg har gått öfver hårda hällar, nu kastar jag mig ned ett ögonblick på mjukt gräs och stryker däröfver med min hand. Jag ler bekymmerslöst mot sol och blå himmel, ty jag har trotsat så mången ovädersdag: hård vind skrämmer mig icke.
De sista orden utropade hon med hög röst och ur fjerran svarades "fri, fri", från klippor och hällar, till dess de slutligen, liksom trötta att upprepa orden, småningom upphörde att svara hvarandra, och det sista "fri" bortdog helt sagta susande öfver vattnet.
Hand i hand sprang de igen, genom stora aspskogar, vars grenar slog dem i ansiktet, över brinnande risland där svarta karlar sprang och flåsade med granruskor i händerna, över hällar så heta att deras fötter brändes, genom byar, över åsar, kärr och tjärnar, genom städer där mörkhyade soldater postade i gathörnen och skott smällde.
Mycket förväntansfulla. Vägen går först förbi gruvorna, som äro fyllda med vatten och som skrämma oss med sina kala mörka väggar och sina svarta blanka ödlor som kila i det gröna vattnet. Så gå vi genom skogen, en smal stig, hal och glatt, över stenar och blanka hällar. Och så äro vi vid stranden, vid havet.
Och så vänder hon föraktfullt ryggen åt det stora, underbara, mäktiga havet. Vi gå tysta hemåt över klippor och hällar, på smala stigar över hala barr, men jag vågar inte vända mig och se på det stackars havet. Jag har liksom en känsla av att det försvunnit och sjunkit ned i jordens innandömen, i skam och blygsel över en liten kvinnas hårda dom.
Detta sund gaf likväl, oaktadt sitt förträffliga läge och sitt djupa vatten, ingen fri kommunikation mellan hafvet och de små fjärdarne, emedan det på sin yttre sida var stängdt af ett ref, som på en linje af flere hundrade famnar från strand till strand sammanband de båda holmarna och var så grundt och stenigt, att endast små fiskbåtar, och detta blott vid lugnt väder, brukade leta sig väg mellan dess skarpa, tätt spridda hällar.
De läste alltid varandras tankar, fast de förställde sig med sin lek och låtsades både blinda och döva. De märkte, att snön blev djupare och tyngre och att vägen stupade. Slutligen var det icke längre någon väg, knappt en stig, ty de måste vädja för granar och stenblock, och bäcken störtade sig utför allt brantare hällar.
Men snart sin ungdoms tummelplats han byter, Med manlig håg, mot nya, högre kall Och med ett namn, ett redan frejdadt, bryter Som Jordan, ur dess rund sitt rika svall. Och nu, med bragd på bragd, Du Starke drager, Du Jacobs väktare, Din kungastråt, Och krossar hällar, spränger fjellens lager, Hvars spillror sjelf Dig nödgas följa åt.