United States or Laos ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han står stilla och hör henne stiga in i hissen, tjutande går den nedåt, hela rummet vibrerar. Hu, det låter som en hög vargar när hissen går! Men de träffas dagen efter, och dagen därefter och många dagar som flöt bort som ett ingenting. De gick sida vid sida utför blåsiga, våta gator, och människorna såg förundrade på dem och tyckte väl att de var mycket lyckliga, och det var de också.
Ensamma bland främlingar skulle de vila på en slätt, där det blåste förfärligt och där lördagskrattningen helt säkert skulle försummas. Det blev svårt för de gamla att dö. Och det var icke lätt att leva. Vad kostade famnen björk? Vad kostade smöret? Ägg? Kött? Bara vanligt buljongskött? hu! Och skatterna. Utbölingarna gjorde sig stora förtjänster och levde kräsligt.
Dom bor nära stallgolfve under jorden." "Men dom kom opp ibland så en kan si dom? Och dom är godsint af sej mot gårdsfolke." "Bara gårdsfolke gör som dom vill ja", afbröt honom Maglena. "Hu, heller hva ugglerna ta till å gny här." Hon kastade en förskrämd blick ut omkring sig. Hon tog katten, som låg på fars gammeltröja, opp i fånget strök och smekte den.
"Hu", ryste den unga flickan "hvad är detta, icke ville jag dock dö", och under det ännu i fjerran susade sista ordet af hennes sång "älska, älska", svarade i närheten, "dö, dö", ännu en stund, till dess det första ordet upphörde att ljuda och endast "dö, dö, dö," skållade kring nejden, blandadt med återljudet af stormhvirfveln, till dess begge på en gång bortdogo i fjerran och allt åter var lugnt och tyst.
Ett under att icke någon varg af dem, som strukit fram här i dagarna, kommit öfver henne." "Hu, och du sköt ju två sådana bestar bara i förrgår. Ack, om ingen rådde om henne, ändå! Hon heter troligen Henrietta, för hon kallar sig själf "Etta Eta". Hon är så rar. Och vet du, hon knäppte händerna strax hon hade fått välling och smörgås och sade "Tatt Du", och hon pratar så lustigt."
Hans konst att ordna en kiton är förmodligen icke större än hans konst att dikta ett epigram. Häng en kiton över vår vän, benrangelsmannen, och låt honom förevisa de mer och mindre blygsamma vecken på denne! Hu, vilket skämt! utbrast Myro. Palladios, giv mig bägaren och låt mig nedskölja det i vin. Se här! Din skål, väninna! Karmides, vad lider tiden? Tiden? Vem talar om tiden här?
Nå? frågade Blenda. Skeppet sjunker, råttorna fly. De, som kunna fly nämligen. Säg, varför vill du inte köpa tillbaka Backarna? Jag? Hu! Vet du inte, att jag snart ska gå härifrån? Ja, hur snart, det vet du bättre än jag. Du slarver! Du tror, att jag skämtar. Du får se Och du skulle gå från hem, från allt? Bara av en nyck? Tror du inte, att det skulle göra ont att lämna
Det hela erbjöd en lysande, men för de förbiskridande kristianerna ingalunda uppbygglig anblick. Hu, dessa människor, sade Praxinoa om kristianerna, deras åsyn skrämmer mig. Vackre Karmides, drag för gardinen. Jag blir sjuk, om jag måste se dessa olyckliga ansikten. Då Praxinoa kallade Karmides vacker, så var denna för övrigt vanliga artighet här överensstämmande med verkliga förhållandet.
Gud gifve, att Märsen, stackars gubbe, må slippa alla efterslängar af sin höstresa, om han nu verkeligen kommer hem. Och du, stackars barn, har ingen att möta! Gud förbarme sig öfver den, som skall lita på vatten och vind hu, kvad den båten kränger det är inte en ensam, som går till kost, det är två och tre och hundrade. Men du skall drömma, syster, det är otroligt, hvad det hjälper att drömma.
"Ja", tillade Månke, "och drängarna ute på går'n, som skulle sätta hästarna för stöttingarna, dom ropa 'tusan djäflar' jämt. "Hu de är rent farligt", sade Maglena och ryste. "Så här sa han", fortfor Månke, liksom belåten att få upprepa det "farliga": "Ta hit yxfan, så jag får slå i spiksatan i den förbannade stöttingen." "Tig gosse!