United States or Cook Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !


Konungen svarade förbindligt, att han icke ville se henne förgäves hava besvärat sig hit för ett möte som vore för henne av vikt, men hon ju skulle befinna sig i närmaste rum, hoppades han att hon ej ville förvägra honom sin dotters sällskap, intill dess rådplägningen vore slutad. Fru Anna gick och lämnade dörren halvöppen till det rum, där Henrik Fleming väntade henne.

Länge satt dock ej den ädla flickan, Längre ej, än efter solens nedgång Plantan mattad väntar aftondaggen, Förrn en tår föll ned hennes kinder Och hon sjöng med lutad panna sakta: "När ett hjärta mött ett annat hjärta, Ringa blir , hvad förut var mycket, Jord och himmel, hemland, fader, moder.

Hon vände honom mot väggen och stoppade om honom ända upp över näsan. satte hon sig bänkkanten. Hur ska en förklara det här? tänkte hon. Någon har väl skulden, fast jag inte vet vem. Inte hade pojken kunnat bli skrämd, om han inte varit skrämd och ängslig förhand. Valborg kom springande från storstugan, begärde nyckeln till källaren.

Tidigt morgonen trädde fru Anna in i Elsas rum, bärande brefvet i sin hand med en uppsyn, som om hon burit världens förnämsta klenod; ty hon kände stilen. Och Elsa rodnade ända ned halsen, medan hon liknöjdt lade brefvet till sidan, ty hon ville icke bryta det, förr än hon var ensam.

Hon slöt den lille i sin armar, och ur hennes ögon föllo två klara tårar. Därpå räckte hon mig handen och sade: »Jag är glad att vara hemma igenSjälv kunde jag ingenting svara. Jag såg bara gruppen framför mig, och jag visste, att här hade jag den lycka, vilken jag för endast ett par veckor sedan knappast vågade hoppas.

Hon stannade och sade: God dag, Stellan, hur står det till, har du haft livat i sommar, jag har haft rolit, ska du tro och nu reser jag till Stockholm för att börja mina musikstudier allvar. Den lätta rodnaden hans kinder försvann. Hennes ordflöde verkade som en kalldusch honom. Varför skulle hon alltid stå i och prata förbaskat?

Hvad jag är svag i dag, utbrast hon slutligen halfhögt och reste sig, fast besluten att återvinna sig sjelf. Här drömmer jag i timtal, som om min hela framtid berodde af detta lilla lif. Hon kyste Bella lätt håret och gick med något som var hälften trots och hälften snyftning inom sig.

Men Ruben gick ut en gång vid tiden för veteskörden och fann kärleksäpplen marken och bar dem till sin moder Lea. sade Rakel till Lea: »Giv mig några av din sons kärleksäpplenMen hon svarade henne: »Är det icke nog att du har tagit min man?

En gång sade dock modern något, hvilket liksom en dolkstöt trängde in i hennes hjärta. Hon hade just gifvit korgen åt en synnerligen rik och väl aktad trävaruhandlare, hvaröfver modern var mycket ledsen. se, sade hon, att du ännu blir utan man. Först skrattade Sara öfverlägset åt dessa ord, men sedan förargade de henne, och slutligen kände hon att de sårade henne.

Det var väl af detta skäl, hon icke svarade ett ord mästarens kommentarier, hvilka han fortsatte oafbrutet i samma riktning, men blott med stigande kraft. "Bah", fortfor han, "här är sand i rågmjölet, att det kan fila fingrarna af en. Du har sutit öfver mälden, Susanna, och tiger och säger ej till därom.